Vi har alla hört talas om Lex Sara och uppmaningen att tillkalla statliga kontrollanter då det går fel. I samma anda funkar Lex lilla hjärtat. Och snar kommer Lex åttaåringen i Luleå. Regeländringar kan vara bra, men en storskalig rättsapparat är svår att styra upp. Byråkratin ärrs tung. Dessutom finns en planerad slapphet i systemet som kanske först borde uppmärksammas. Alltså en åt-gå-anda som i sin tur ger upphov till de problem som Lex X avser åtgärda.
Jag tänker på att förövarna i många fall redan är kända på grund av problem med kriminalitet, svår psykisk sjukdom osv. Men här finns höga murar som gör att potentiella åtrerfallsmänniskor inte tas om hand i tid och hålls inlåsta. Om lilla hjärtats föräldrar inte lättvindigt släppts fria hade deras knarkproblem inte medfört dotterns död.
Det problem jag är ute efter är den svenska snällismen. Eller rättare sagt mentaliteten att tro gott om människor som begått brott och ännu tvingats få tid att kvalificera sig för frihet. Med andra ord talar jag om behovet av en lagreglerad metod om försiktighet vid beslutsfattande där barn är med i spelets utkant. När det finns risker för barn ska inte ett brott sonas alltför snabbt. Till rollen som förälder hör enligt min mening en hög grad av skötsamhet, varför allvarliga problem som yppats inte ska medföra rätt till vårdnad eller umgänge, utan att en god tid av skötsamhet tydligt visat att personen ifråga klarar sin uppgift som förälder. Kanske bör systemet rättsligt formas som en stark presumtion för förlorad vårdnad/umgänge, som endast kan brytas med tidens gång och starka bevis på skötsamhet.
Någon tycker kanske att jag är grym. Men det jag skriver är egentligen bara sunt förnuft, som för övrigt ofta redan tillämpas. Men snällismen och byråkratin motverkar detta emellanåt. Det gäller alltså att bryta tycka-synd-om-mentaliteten i Sverige avseende människor i riskzonen för problem. Alla individer är inte goda per definition. Historien och verkligheten bevisar detta. Men hundra år av sossemakt har vänt sanningen upp och ned. Och ersatts av tanken om att det gäller att vara god och hygglig oavsett om den person saken gäller har misskött sig grovt.
Jag tycker inte att samhället ska lita på en sådan person då det gäller barns bästa? Följden blir bara nya Lex lilla hjärtat.
Torsten Sandström
