Blog Image

Anti-PK-bloggen

______________________________

Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.

Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...

PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet. 

Stöd denna blogg!

MYCKET TACKSAM FÖR GÅVOR!

OBS! Nytt nummer för SWISH!

            +46733911882

 

 

Eget beröm luktar illa

Uncategorised Posted on sön, december 18, 2022 14:43:06

Det ligger mycket sanning i detta ordspråk. Att tala i egen sak framstår normalt som distanslöst och kasst. Lyssnaren lägger av. Varför talaren lockas till att ännu mer framhäva sig själv och sina åsikter.

Det egendomliga är att framhållande av det egna jaget ändå är så vanligt. Det kan ju beror på att många snackare är dumma helt enkelt och inte förstår bättre. Men förklaringen kan också vara att delar av publiken tror att skrivaren talar sanning.

Sverige har – liksom flera andra nationer – en lång historia av skrävlande. Svenska stormän och kungar har under många hundra år byggt politiskt stöd genom att framhålla sina egna förträffliga tankar och handlingar. I 1600-talets Uppsala ägnades åtskillig tid vid universitetet åt fria fantasier om det svenska folkets storhet. Liknande sysslor ägnade sig eliten åt i flera europeiska stater. Så mycket tyder på att skroderandet har haft inhemska syften, dvs att vilseleda folket om ledningens förmåga och få det att agera följsamt.

I dagens Sverige är antinationalism en officiell dogm. Gränser mot andra människor och folk förklaras som en styggelse. Men ändå sysslar politiker stundligen med att skräppa. Sverige sägs vara ett politiskt föredöme för andra nationer. Man påstår att Sverige är en biståndspolitisk stormakt. Hela världen ser upp till vårt land vad gäller klimatpolitik och hantering av miljön – sägs det. Trots den proklamerade antinationalismen försöker alltså svenska politiker glänsa och sola sig i glansen av något som inte existerar. Ty inte är våra närmaste grannar imponerade – inte ens deras vänskap hindrar dem från att höja på ögonbrynen och skaka på huvudet åt den svenska storvulenheten. Det tycker med andra ord att det som berättas från våra politiker är korkat. Och det har de förstås helt rätt i.

Men ändå fortsätter det svenska politiska självberömmet. Ty det riktar sig inte mot utlandet utan har en inhemsk destination. Det påminner om svenska sportjournalisters fåniga nationalism. Inför ett mästerskap är svenska segrar att vänta. Efter tävlingarna måste förlusterna bortförklaras. Det är med andra ord fråga om svensk nationalism. Samma metod använder Sveriges ledande politiker – låt vara att den nya regeringen, tack och lov, hittills har visat ett annat tonläge. Men den svenska socialdemokratin är skrävlandets högborg. Mångårigt regeringsinnehav har gjort skrytandet till en nödvändighet. Man räknar kallt med att endast få inser att det rör sig om självförhävelse. Och om det börjar mullra i leden så utfärdar sossarnas ledning raskt ett knippe löften om nya bidrag. Den svenska välfärden är ju så beundrad heter det.

Att Sverige i flera avseenden har många allvarliga olösta problem spacklas på så vis över. Att vi är en medelmåttig välfärdsnation ser bara våra grannar och några andra nationer som orkar bekymra sig över skrytmånsen från Norden. Men, som sagt, det gäller ju inte att övertyga utlänningar genom att skrodera. Avsikten är – idag liksom igår – att vilseleda den svenska befolkningen. Det är syn om det svenska folket!

Torsten Sandström



Släpp fångarna lös …

Uncategorised Posted on sön, december 18, 2022 11:32:56

Häromdagen läste jag en kallelse till ett seminarium i straffrätt rörande en text av Federica Coppola.

Seminar ”The Pain of Social Exclusion: Changing Perspective on Punishment and Justice”, the 13th of December Federica Coppola (Senior Researcher in Criminal Law at the Max Planck Institute for the Study of Crime, Security and Law).

Hennes tanke är att brottslingar bör inkluderas i samhället i stället för att exkluderas och låsas in

Abstract
The talk makes the case that the mechanisms of social exclusion that are innate to and fueled by mainstream philosophies, practices and corollaries of punishment constitute the ultimate cause of the failure of criminal justice systems to adequately address crime and deliver justice to individuals and society. By contrast, the talk proposes the adoption of a paradigm of criminal justice that embraces social inclusion as its overarching value. The proposed argument builds on the combination of empirical and normative arguments emphasizing 1. that the suffering that punishment-related social exclusion imposes on justice- involved individuals runs afoul of any legitimate normative justifications and prevents criminal justice from achieving its proclaimed goals of fairness, proportionality and public safety; 2. that social inclusion is a fundamental human need, and critical to effectively dealing with criminal behavior under any relevant penological perspective. The talk then proposes a model of criminal justice absent the element of social exclusion. Such a reimagined model draws upon a multilevel integration of the philosophies, aims, and practices of social justice and restorative justice into typical criminal justice ones.

Tänk att samma politiska idéer ständigt återkommer. Ibland för att förpackas som vetenskapliga genidrag. Jag tror att den svenska klanbrottsligheten hälsar Coppolas lösning med High five! Bravo mera frihet! Sådana tankar odlas främst i elfenbenstorn. Av forskare som inte rör sig bland vanligt folk. Men idéerna återkommer i svensk debatt varje dag genom höga rop om att orsakerna till brott måste ställas i fokus. brott måste förebyggas skrias det, men ingen säger hur det ska gå till. Vad innebär inkludering av brottslingar, dvs personer som strävar efter att själva avskilja sig från samhället och smälta samman med sin klan. Enligt vänsterns ideal blir allt bra bara man smeker de kriminella medhårs. Släpp fångarna lös det är vår! Vackert tänkt, säger någon. Men belöning är väl ändå helt fel väg att gå. En helkorkad lösning såväl idag som förr.

Jag menar inte att inlåsning frälser kriminella. Men det håller dem åtminstone borta från gatan eller samhället. Så att laglydiga människor får frid.

Torsten Sandström



Created with Visual Composer