I DN häromdagen nedtecknas ett idolporträtt av en för mig helt okänd journalist, miljöjöaktivsten och veganen George Monbiot. I rubriken utropas vad saken gäller:
”Moraliskt misslyckande att inte vara aktivist”
Det är alltså fel att vara en passiv men saklig berättare. Egen aktivism är det rätta. Jag är indignerad över budskapet, men knappast förvånad. Det journalistyrke som förr baserades på oberoende rapportering har idag tagits över motsatta ideal, dvs en politiskt beroende rapportering. Fast det sker i allmänhet ännu förstås i smyg , även om de personliga åsikterna ofta lyser igenom. Men för Monbiot och journalisten bakom texten, Alexandra Urisman Otto (som är jurist hör och häpna), är det naturligt att mediernas journalister ska ta personlig ställning.
Det är just detta som gör mig indignerad. Att en författare eller bloggare på sin egen plattform politiserar är en sak. En helt annan är om detsamma sker i en tidnings spalter, som officiellt utannonserats som politiskt oberoende, om än med viss inriktning. Tanken bakom detta är ju att tidningens läsare ska ska kunna förlita sig på att budskapet normalt håller sig inom de angivna åsiktsgränserna. Det är alltså fråga om tilltro till att tidningen sakligt eftersträvar en rak linje.
Men när journalisterna blir aktivister försvinner givetvis detta ideal. Journalistens jobb är att gräva efter sanningen som den syns då olika åsikter möts. Om varje rapportör tillåts att enbart framföra sina egna åsikter vid berättelser om nyheter och andra skeenden gäller inte längre den officiellt förklarade linjen. Den mediekonsument som inte förstår detta, dvs att det är privata åsikter som presenteras, blir alltså vilseledd. Han eller hon får läsa eller höra subjektiva berättelser i tron att det rör sig om sakliga rapporter.
Det stora problemet inom dagens medievärld är därför: vem kan man lita på? En kritisk läsare kan förmodligen med lite erfarenhet sålla agnarna från vetet, dvs skilja aktivister från objektivister. Men det blir allt mer svårt. Den nutida generationens journalister anser att de har rätt att framföra sin egen privata syn på omvärlden. De tror till och med att det privata tyckandet är sant, vilket är eländets kärna. Därför har en märklig situation uppstått. De gammelmedier som anklagar de nya digitala medierna för att agera som nättroll presenterar själva fake news på rad. Detta sker dagligen i flera texter på DN, nationens till upplagan största morgontidning. Tidningens läsare är att beklaga.
Torsten Sandström
