Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.
Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...
PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.
Som vän av opera hoppades jag på att svaret skulle bli: att producera framstående operaföreställningar. Men hur är det med det?
Kulturedaktionen på SR P1 kablade nämligen i morse ut att operan i Göteborg fått ett förnämligt internationellt pris. Jag spetsade därför öronen. Hoppades på att en viss föreställning med lysande artister skulle nämnas. Vad tror du svaret blev?
Jo, operan hade fått pris för att man producerade operor som var hållbara från klimatsynpunkt!
Alltid något säger du kanske? Men jag hade väntat mig kvalitet rörande musikalisk kultur. Det är väl själva meningen med många miljoner till Kulturen att kvaliteten ska stå på topp och därför belönas. Och inte bara en flummig PK-ranking. Om det är en maximal CO2 -minskning som saken gäller verkar ju en stängning av operan vara optimal.
Det vi ser är hur hållbarhetshelvetet breder ut sig. En bifråga förvandlas till ett huvudproblem.
Flera jätteföretag satsar stort på projekt i Norrland. Dvs satsningar som kräver ofantliga mängder elektricitet. Detta har planerats under sossarnas tid vid makten. Nu uppstår oro om de gigantiska investeringarna ska få den billiga el som man trott på – trots att svenska kärnkraftverk på senare år lagts ned på rad.
Min uppfattning är att industrins höga chefer är mer intresserade av sin balansräkning och mainstream IPCC än att ifrågasätta politikernas löften om energileveranser. Dessutom finns en stor rädsla hos dem för att framstå som politiskt inkorrekta. Några felaktiga ord och börskursen hotas.
Ett exempel är chefen för det helstatliga LKAB. En person som i dagarna fått stort medialt utrymme för kritik av den nya regeringen för att elbrist hotar hans (och andra norrländska ) stålprojekt baserade på vätgas. I hans styrelse, som sedan ett par år står bakom denna stora risksatsning, är Göran Persson ordförande. Beslut om satsningen är taget med den gamla regeringens goda minne. Det verkar således som om LKAB:s beslut är dåligt planerat med hänsyn till den hotande bristen på el. LKAB lär behöva omkring 1/3 av hela den svenska årskonsumtionen! Att detta blir synnerligen svårt borde LKAB förstås ha insett för länge sedan.
Detta måste kloka företagsledare ha insett och avvaktat med dyrbara och riskfyllda vätgasprojekt. Men VD och styrelseordförande i LKAB är inga vanliga företagare. De sitter på politiska mandat – i det här fallet från S-partiet. Svårare är det att förstå hur riktiga finansiärer tänkt om tillgången på billig el i norr. Jag tror många av dem mellan skål och vägg tvekar inför IPCC:s långt gående slutsatser avseende en påstådd klimatkris. Men det är enklast att följa med PK-mängden. Då kan man ju alltid säga som statsminister Löfven när det krisar (rörande det dödliga våldet): ”Vi såg det inte komma”.
De storskaliga vätgasprojekten i norr riskerar att bli en stor skandal. LKAB riskerar att hamna i samma position som Vattensfall under Maud Olofsson tid, då hon och Thand Ringqvist skulle leka företagsledare. Miljarder av svenska skattebetalares pengar förslösades.
