Anti-PK-bloggen

I en ledare den 21/11 skriar DN att ”Regeringen vill göra Sverige till ett sämre land”. Det rör sig igen om skrivningar i TIDÖ. Nu främst om att sk permanenta uppehållstillstånd ska granskas och att den berörde hotas av utvisning.

Om jag förstår saken rätt rör det sig enbart om en semantisk fråga, dvs en synnerligen olycklig eller klantig formulering i lagtexten. Utlänningslagen vilar nämligen på fyra positioner som en invandrare kan hamna i.

1 Medborgarskap

2 Uppehållstillstånd till vidare

3 Tidsbegränsat uppehållstillstånd

4 Utvisning

Det är således variant nummer 2 saken gäller. För att Invandrarverket ska slippa rader av återkommande prövningar av typen nr 3 (då tiden löpt ut) används det högst olyckliga uttrycket ”permanent uppehållstillstånd”. Det säger sig själv att detta inte innebär ett beslut enligt punkt nr 1 , dvs medborgarskap. Under 2021 beviljades omkring 16.000 sådana ”permanenta” tillstånd. På ett antal års sikt blir mängden beslut givetvis omfattande.

För att den svenska nationen inte för evigt ska hysa personer som inte är medborgare – dvs ett formellt utanförskap – är det enligt min mening självklart att beslut om dessa tillstånd måste kunna omprövas för ett slutligt beslut enligt utlänningslagen. Detta måste ju vara meningen, trots den vårdslösa termen ”permanent” tillstånd.

DN vill alltså inte erkänna detta. Man pläderar med andra ord för en klyvning av den svenska befolkningen i medborgare respektive permanent boende. Hur lyckat är det? Någon säger att kanske att DN tänker med hjärtat? Jag menar att tidningen tänker med röven. DN:s tankar är som vanligt skitdåliga…

Torsten Sandström

Så måste åtminstone situationen uppfattas av statsminister Ulf Kristersson efter TIDÖ. Hela den missnöjda vänsterns politiker gormar. Skriker gör också alla journalister som till 70% röstar på S, V och Mp. Fram ur myndigheternas byråkratier stiger dessutom rader av chefer som fått sina jobb av S-regeringar och talar om att TIDÖ förstör Sverige. Till eländet hör också att landet många sk välgörenhetsorganisationer (som riskerar minskade statsbidrag) slänger skit på den nya regeringen. Den sammanlagda bilden projiceras av de statsfinansierade medierna – som knappast kritiserat åtta år av S-regeringar – men som nu leker hela havet stormar.

Den som inte förstått att vänstermedierna är Sveriges största problem måste vara blind och döv. Allt som möjligtvis kan skada Kristerssons regering tas fram och slängs mot statsråden som knappt hunnit börja på sina nya jobb.

Och finns det inte i TIDÖ så gräver vänsterpolitiker och medier i arkiven. Då visar det sig att Kristersson varit ordförande för Adoptionscentrum under åren 2003 – 05. Alltså för nästan tjugo år sedan! DN påstår att han känt till att barn i Kina rövats för att adopteras bort. Vem kan tro på detta? Och varför bråka om det just nu?

Men förnuft och sans spelar nu ingen roll. Vänstern som förlorat regeringsmakten ger sig inte. Man vill tillbaks i Rosenbad. God hjälp får vänstern förstås från Liberalerna, där partiledaren vid ett internt möte slängt brun skit på det parti (SD) med vilket L-partiet själv samarbetar med och vars stöd i riksdagen hela regeringens är beroende av. Det är ju inte klokt vilka badwill-problem L vållar den regering partiet sitter i!

Det är alltså svåra tider för Kristersson och den svenska demokratin genom vänsterns infernaliska sammansvärjning. Men det gäller att metodiskt reformera Sverige. Vad har högst prioritet näst det blodiga våldet? Enligt min mening måste SR/SVT antingen avvecklas eller ges en ny oberoende kostym. Det krävs i vart fall ändringar i reglerna om Granskningsnämndens sammansättning, kontroll och om intern granskning inom företagen SR/SVT. Ett fungerande kontrollsystem kan väl inte anses som ett hot mot public service? Det var ju själva idén från början (innan sossarna under Palme tog över).

Dessutom bör en översyn ske av nationens journalistutbildningar. En fortsatt produktion av vänsterrobotar är inte heller förenligt med kraven på läroanstalternas politiska oberoende. Man kan fråga sig om särskild utbildning över huvudtaget krävs av journalister. Enligt min mening är ämneskunskaper viktigast. Dessa kan inhämtas vid landets universitet. Konsten att formulera sig behöver ingen särskild skolning, däremot handledning på landets redaktioner. Skolningen innebär tyvärr att vänsterns anhang tittar fram!

Torsten Sandström