Anti-PK-bloggen

En jättevåg av invandring skapar självklart problem! Wikimedia

Ibland tar det lång tid för politiker att hinna ifatt en nations historiska utveckling. Detta skriver jag med anledning av dagens presentation av TIDÖ-ramen för en kommande svenska regering.

Egentligen är det en häpnadsväckande utveckling som Sverige sett på fronten för invandring. Dvs omkring 100.000 nya svenska per år under en tid på nära 10 år. Att en nations befolkning ökar med 10% på så kort tid är något unikt. Delvis handfallna politiker har sett det ske. Endast få har försökt stämma i bäcken.

Att den storskaliga invandring skapat stora svenska problem är fullt klart. Majoriteten av de nyinflyttade har saknat utbildning och många gånger ens skolkunskaper. Bostäder har saknats. Och en muslimsk kultur och främmande språk har spätt på redan stora problem. Svenska politiker har dessutom enbart svarat med statliga penningbidrag, varför arbetslösa människor isolerats i gettoliknande bostadsområden kring landets större städer. Det som skett har i sin tur skapat ett klansamhälle som idag står för det blodiga våldet mellan knarkgäng och brottsliga syndikat. Att Sverige under ett decennium blivit betydligt ekonomiskt fattigare är helt klart. Vanliga svenskar har tvingats betala.

Talande är att Sveriges statsminister under och efter en stor del av tidsperioden Löfven konstaterat att ”vi såg det inte komma”. Det som miljontals svenskar förstått har ledande politiker inte sett trotts massiva bevis. Men S-partiet såg det inte komma. Det är faktiskt groteskt.

Under åtta års tid har alltså problemen tornat upp sig. Men den politiska klassen har sopat dem under mattan. SD har varit det enda parti som konsekvent pekar på den orimliga utveckling som en skenande invandring skapat. Till råga på allt har detta partis företrädare hånats och förföljts under mer än tiotalet år. De har kallats rasister enkom för att de vågat peka på en ohållbar nationell utveckling! Att svenska medier underblåst hatet mot SD är ett faktum.

Demokratin har till sist segrat och den politiska majoriteten har nätt och jämnt sväng i höstens val. Dagens TIDÖ-dokument parkerar på vis ett historiskt skifte i svensk politik. Jag skulle själv kalla det en sanningens dag. Plötsligt radas politiska reformer upp, som för länge sedan borde ha gjorts onödiga genom snabba taktiska beslut utan skygglappar. Men nu ges Sverige en ny start, hoppas jag.

I bakgrunden lyssnar jag just nu på SR:s rapportering om dagens stora nyhet. Politiskt korrekta journalister är upprörda över de förslag som TIDÖ lanserar. Liberalernas ledare förs mot Golgata för sitt svek. Mediernas anställda, dvs folk till vänster, har förstått lika lite som Löfven under nästan åtta års tid. De har alla vägrat att se sanningen i vitögat.

Torsten Sandström

Så har alltså Ulf Kristersson kommit överens med sina tre samarbetspartier. Man kallar överenskommelsen TIDÖ. Påminner TIDÖ om de tidigare vålnaderna DÖ och JÖKEN? Egentligen inte. Det som presenteras är en gemensam politisk samsyn över ett brett samhällsområde. Alltså en problematisering av fyra partier något skiftande samsyn. En tydlig gemensam ram finns. Och regler finns om hur man ska gå vidare i skilda frågor. Det senare är viktigt, ty det gör TIDÖ levande och öppet för fortsatt problemlösning.

De tidigare DÖ och JÖKEN har mer påmint om vaga önskelistor från den ena sidan för att låta den andra, dvs sossarna, styra landet. Och en hel del av önskningarna har visas sig bli luft. Man kan säga att S-partiet lyckats sälja en säck som det varit högst osäkert om den innehållit någon gris alls. När det gäller slug politisk taktik är sossarna garvade. Visst har övriga partier fått smulor. Men genom DÖ och JÖKEN har socialdemokratin – i minoritet – använt statens resurser och politiken fö att erövra makten över kungariket Sverige.

TIDÖ innehåller förslag på många goda politiska steg framåt för Sverige avseende rättssamhälle, sjukvård, invandring och inte minst slopande av biståndsmålet på 1%. Tanken med textens tycks vara att bygga en grund för fortsatt politisk samarbete i departement och riksdag. Det förefaller förnuftigt. TIDÖ ger plats för expansion i takt med framväxten av förtroendefull samverkan.

Bland mina hjärtefrågor finns flera med i TIDÖ. Särskilt glädjande är att tjänsteansvaret ska utredas för fördjupning. Frågan om Public service har dock lindats in i slutet av TIDÖ. Skrivningarna utesluter dock inte att ett bibehållande av SR/SVT kombineras med en utvidgad kontroll av att rapporteringen verkligen är oberoende. Dagens kontrollapparat är skrattretande – en planerad vilja att se genom fingrarna med ständiga övertramp från enskilda journalister. Även om saken just nu djupfrysts i TIDÖ – vilket verkar klokt som startpunkt för ett långsiktigt samarbete mellan fyra partier – så öppnar nog TIDÖ för punkvis legal uppstyrning av Public service. Jag hoppas på det.

Torsten Sandström