Anti-PK-bloggen

Annie Lööf meddelar idag sin avgång. Det ljusnar alltså något för Kristersson. Och Magdalena Anderson får en käftsmäll som heter duga. Som jag nämnde häromdagen kommer antagligen C-partiet att dämpa sin vänsterliberala sväng. I stället kommer man att fokusera på partiets traditionella väljare, dvs landsbygdens folk. Och där har det flesta numera en dragning åt SD-hållet. Detta kan nog ganska snart hjälpa Kristersson. Tack för det!

Vid sin avgång betonar Lööf att hon förföljts av högerkrafter. Okej, hon har fått skäppan full. Men det tillhör spelets regler om man, som hon har gjort, fört sitt parti ut på vänsterliberalismens tunna is. Hon bär ett ansvar för DÖ och JÖKEN. Och honhar nyligen i valet backat upp S-partiet och dessutom länge stött dem i nedläggningen av svensk kärnkraft. På så vis har hennes agerande blivit ett objekt för hat. Och även som person måste hon därför tåla hårda smällar.

I mina bloggar har hon blivit en symbol för ett svek. Någon uppäten vänstersko har vi inte sett till, som hon en gång lovade då hon sade sig vilja stänga dörren till S-partiet. Hennes parti har – tillsamman med L – varit orsaken till att den socialdemokraterna fått regeringsmakt i åtta års tid. Hon har stängt dörren till förnuftig sakpolitik. Därav min stora irritation.

Jag hoppas nu att Centern nu kommer att välja en kurs som närmar sig Kristersson regering. Medlem i denna kan man inte räkna med att bli under överskådlig framtid. Men C kan förmodligen göra stor sakpolitiks nytta, särskilt som L-partiet har ett antal dårfinkar och uppbackare av sossepolitik.

Nu tror jag inte fler av mina bloggar kommer att handla om Annie Lööf. Hon har gjort sitt i svensk politik. Och inte är det som hon gjort av den positiva dignitet att vidare rapportering måste ske. Enda möjliga undantaget blir kanske en framtida blogg om hennes livränta, dvs den reträttpost som hon kommer att beviljas av regeringen Kristersson och den politiska klass hon själv tillhör.

Hennes reträtt är förvisso värd ett halvt kungarike. Men hon har redan kostat svenska folket multum.

Torsten Sandström

Magdalen Andersson avgår! En röd exit åt vänster!

Efter åtta års vanstyre lämnar sossarna alltså scenen. Hopp finns om ett bättre Sverige. Men det kommer att bli politiskt svårt att få M, KD, L och SD att agera i klok samverkan. Särskilt oroar mig L-partiet, som är kluvet!

Att jag skriver vanstyre har flera skäl. Men i närtid att S-partiet medverkat i nedläggning av en stor del av svensk kärnkraft. Samt att man satsat på inblandning av dyr skogsolja i dieseln, trots att den också ger CO2 vid förbränningen.

Två enkla skäl. Men viktiga tecken på en kass S-politik som varit beroende av Mp! En S-regering som mer tänkt på MAKT än sakpolitik.

Nu gäller SAKPOLITIK! Lycka till!

Torsten Sandström

Välj själv! Wikimedia

Igår såg jag en bedrövlig journalistisk produkt från det annars ofta så bra UG. Det rörde en kommuns hantering av en svårt autistisk unga man, som till sist avlidit.

Skandalen var en totalt rörig behandling av ett långdraget förlopp där en kommuns tidigare vanskötsel i ett boende ersatts av vård genom anhöriga (men med kommunal samverkan) i ett privat boende som de anhöriga ägde. Ofta blev det omöjligt att bestämma vilket boende som diskuterades av UG. Bilder visades huller om buller.

Lika illa var att programledningen under 90% av programtiden tog parti för de anhöriga och deras olika stolliga rådgivare, som ofta talade i egen sak. Därför undrade jag varför en av de anhöriga blivit åtalad för pojkens död. Brottet som åtalet gällde avslöjades inte förrän i sista minuten av programmets 60 minuter. Vad åklagaren hävdade framgick inte alls. Jag var därför hundra procent säker på att den anhörige skulle frikännas, tills det på sluttampen visade sig att den anhörige tillhandahållit några kartor av Tramadol och ett glas vatten till den kille om strax därpå avlidit. Det drog alltså ihop sig till något som liknade mord eller snarare vållande till annans död.

Först då kunde tittarna ana utgången. Under de sista minuterna visade det sig också att den anhörige dömts (i tingsrätt och hovrätt) till långa fängelsestraff.

Slutligen. Inte minsta kritik från UG:s sida av det faktum att de anhöriga – som envist sagt nej till kommunal vård i gruppboende – länge försörjt sig på att ”ta hand” om den sjuke, tillsammans med ett helt gäng av assistenter som skötte vården.

Jag har inget emot att kritik riktas mot det offentliga och en omfattande svensk byråkrati. Det behövs verkligen. Men när det sker genom att förminska enskildas privata ansvar blir jag ilsken. Då blir det journalistik som Aftonbladet och Expressen brukar syssla med.

Rätt ska vara rätt!

Torsten Sandström

På valnatten var alla partiföreträdare nöjda med sina insatser – trots att många av dem drabbats av kännbara förluster. Man vågar inte säga den sanning som väljarna ser.

Sak samma i de politiskt korrekta gammelmedierna – som i nästan alla sammanhang under valrörelsen genomgående -men ibland bara som sig bör på ledarsidorna – stött de röd-gröna. Här plockas nu enbart fram de positiva korn som kan finnas för journalistens egna åsiktsinriktning. Slutligen, om utfallet i det nationella sk skolvalet, som häromdagen visat på en synnerligen kraftig blå-gul övervikt – är det inte sällan helt tyst, som på exv SVT.se. Eller så så letas några ”ljusglimtar” fram för skolor som röstat rött, såsom i Sydsvenskan. Om det blivit vänsterseger i skolvalet hade det blivit en toppnyhet.

Så funkar tyvärr det politiska Sverige. Så borde det inte vara. Varför är det så? Kan förklaringen vara att den politiska klassen är hårt sammantvinnad med nationens journalister, som till omkring 70% röstat röd-grönt? De bildar tillsammans en form av elit. Därför agerar man egoistiskt och vill inte tala om sanningen.

Därför är en utredning om SR/SVT:s framtid av högsta prioritet. Banta utbudet till samhällsanalys (sport, underhållning och allt fånigt nöjesflams kan de privata kanalerna sköta). Viktigast är ny lagstiftning om kontroll av public service oberoende. SR/SVT:s företagsledningar ska åläggas att forma tydliga riktlinjer och själva kontrollera deras efterlevnad (exv genom kvartalsvisa rapporter). Och granskningsnämnden måste få skärpta regler om kontroll inte bara efter anmälan utan också självmant (avseende exv vissa typer av program). Vidare måste kännbara påföljder mot företag och journalister införas. För de senare ska likande regler gälla som för en domare som avviker från lagens regler. Ytterst måste ett ärende om anmälan och påföljd kunna drivas till Förvaltningsdomstol.

Någon undrar om inte detta är en inskränkning av journalisternas frihet. Jovisst. Men det rör ju inte vilka mediabolag som helst, utan två företag som skattebetalarnas tvingas betala för.

Torsten Sandström