Det råder stor turbulens inom socialdemokratins led inför höstens val. Mångåriga dogmer som partiet evigt hyllat överges tvärt. Och de gamla västersossar som trott att slagorden varit sanna vet inte alls vad de ska tänka.

Tydligast är exemplet med NATO-ansökan. Under bara några veckors tid ändrar statsminister Andersson kursen 180 grader. En ansökan som skulle verka instabiliserande blev plötligt den enda rätta. Tusentals gamla sossar på marsch mot kärnvapen befanns sig med ens på väg mot en allians som baseras på atombombshot.

För några dagar sedan överger inrikesministern tesen om att det blodiga våldet i samhället enbart beror på socioekonomiska faktorer, i stil med fattigdom. Nu menade Ygeman att det även kan finns en etnisk koppling, så att vissa invandrare har en fallenhet för brottsligt våld. Reaktionens inom sosseleden blir som en saftig svordom i kyrkan. Dogmen man tidigare trott på – ekonomisk utsatthet – trampas i smutsen, ropar många. Idén om den goda människans grusas.

Båda kursomläggningarna från S-ledningens sida är 100 procent taktiska. Man vet vad folkflertalet tycker i de båda frågorna och önskar därför eliminera troliga minor i valrörelsen. Mindre kloka människor köper nog sossarnas trixande utan att tveka. Och om bara valrörelsen kommer att handla om att den goda fen Magdalena Andersson ska dela ut bidrag tror sig sossarna kunna vinna valet. Tanken är smart och riskerar att fungera.

Den som tänker efter blir kritisk till sossarnas eviga förändring av sina trossatser. Vi ser ett parti som länge haft en felaktig kurs – och minst ett dussin allvarliga problem – som fem i tolv försöker anpassa sig till oppositionen. Man har alltså i åratal fört en tokig politik och påstått saker som man senare tar avstånd ifrån. Partiet framstår i mina ögon som en svängdörr.

Den förre statsministern – läsaren kanske minns vingelpettern Löfven? – tog avstånd från tanken om att etniska grupper hade betydelse för det blodiga gatuvåldet. Han skyllde till och med våldet på att brats från Danderyd var köpare av det knark som låg bakom kriminaliteten. Så agerade då en troende sosse.

För mig är det viktigt att slå fast att enbart en minoritet inom gruppen invandrare sysslar med klanvåld. Men med så stor invandring som en miljon under tio års tid blir det sammanlagt alltför många våldsverkare som den svenska statens ledning öppnat landets dörrar för. Utan kraftfulla integrationsåtgärder har staten alltså gjort ett gravt misstag. Politiker har med andra ord själva skapat ett synnerligen allvarligt samhällsproblem. En klok beslutsfattare vet att klanernas kultur existerar och att den riskerar att föda allvarlig brottslighet. Detta är ett etniskt faktum som de som sagt jag till en miljon inflyttare bär ett tungt politiskt ansvar för.

Det är bra om sossarna lämnar sina förljugna dogmer. Men man önskar att det svenska folket genomskådar sossarnas makthunger. Låt därför S-partiet förlora valet! I så fall måste oppositionen förstå att sossarnas planritning över Sverige måste ändras. Grundlagen, reglerna om public service och om arbets- och hyresmarknaden måste genast ses över. Vi kan inte fortsätta med att lagstiftningen hyllar ett system som per automatik gynnar socialdemokratin.

Torsten Sandström

Please follow and like us: