Enligt urgamla mönster köper en osäker man sex av en svag kvinna. Mannen har trumf i form av pengar. Det sker i dagens Sverige, alltså liksom förr. Det är fråga om ett möte mellan två av eländets individsfärer. Det finns starka skäl för samhället att motverka denna typ av ömsesidig förnedring. Men hur ska det gå till?
Just nu – i sommarens nyhetstorka – skriar medierna om att det måste till straffskärpningar mot män som köper sex av kvinnor. Som vanligt är det feminister som ropar på att män ska jagas. Röster höjs till och med för att kunna döma vanliga sexköpare för våldtäkt, trots att prostitution är en uråldrig form av avtal (låt vara av den typ där parterna inte är jämlika). Enligt min mening är den svenska diskussionen fullständigt av banan.Dn är formad av feminister, som inte kan se med öppna ögon på sexköpet.
Om man vill dämpa frekvensen sexköp i Sverige – vilket verkar vettigt – finns nämligen ett första viktigt steg som ingen svensk debattör talar om: kriminalisera såväl köp som försäljning av sex (och inte bara köpet). Jag menar således att den som tjänar pengar på sälja sex också måste lagföras och straffas. Säljaren lockar andra till brottet och medverkar således till det. En kriminalisering av säljandet bör givetvis vara ett viktigt incitament mot själva sexhandeln. Den som inviterar annan till brott måste alltså också straffas.
Dessutom skulle en kriminalisering antagligen motverka människohandel av unga kvinnor. Många utländska kvinnor – med eller utan hallickar – reser nämligen till Sverige för att tjäna pengar på sex. Jag gissar att det finns omkring tusen unga tjejer som tvingas till Sverige just för att den som säljer sex inte ses som kriminell. Här möts de således av en polis som inte tillåts se affärerna som brottsliga. Om polisens arbete även skulle riktas mot kvinnor som säljer sex kommer förmodligen nätverken med kvinnohandel att få det svårare. Antalet sexsäljare kommer sannolikt att minska, vilket just är vad samhället och jag önskar.
Inte minst kommer feministernas tolkningsföreträde att elimineras. Dvs de vänsterkvinnor som skriar över att sexsäljarna är utsatta och saknar alternativ försörjning. Enligt min åsikt är såväl köpare som säljare av sex att beklaga. Brottet är ömsesidigt i ordet rätta bemärkelse. Den ena tillhandahåller sex av en typ som samhället ogillar. Den andre utnyttjar tyvärr situationen och antar anbudet. Det är enligt min mening en skam att inte båda straffas, utan enbart den ena parten. Alltså är det min paroll att vi bör se två brottslingar eller ingen! Sådan är dessutom den gängse synen utomlands, dvs antingen eller.
Svenska politiker är stolta över sin ensidiga kriminalisering av männen, en lösning som de dessutom har mage att vilja marknadsföra till feminister världen runt. Nu är det hög tid att nyktra till. Det är ju inte klokt om köparen ytterst ska dömas till våldtäkt, medan säljaren som själv inbjudit och gått med på vinstaffären anses agera lagligt.
Men så enögd är synen på verkligheten i vårt land. Därför måste Sverige kallas Absurdistan. Ett land där Kafka har sin hemvist.
Torsten Sandström
.
