Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.
Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...
PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.
Den som ser något verkligt anses som realist. Den som inte ser ondska hos Putins Ryssland är däremot idealist. Bild Wikimedia.
Svensk socialdemokrati våndas just nu över en eventuell anslutning till NATO. Partiet hotas att spricka. Ett medlemskap i NATO är givetvis inte riskfritt. Men alternativen kan bli än värre, särskilt som Sverige genom år av dålig nedrustningspolitik kommit att nära nog sakna ett försvar, bortsett från ett antal Gripenplan och ett fåtal skepp.
Sossarnas – och även den fd Alliansens – idealism har försatt Sverige i knipa. Man har inte räknat med Putin och framför allt har man hoppats på internationella avtal, dvs på ord och texter.
Idealism är i allmänhet något humant och vackert. Innebörden är nämligen en önskan och ett hopp kom fred. Inget annat. Men Putins Ryssland är inte ett gott samhälle. Här är platsen för brutal ondska och krigisk brottslighet – trots alla internationella konventioner. Lärdomen av 1938 års överenskommelse i München med Hitler om fred – Peace in our time! – visar att realism är något nödvändigt i politiska frågor, särskilt om krig och fred.
Därför menar jag att den som hoppas på att Sverige utan snabb tillgång till ett starkt försvar ska kunna bevara nationens frihet är inget annat än fredsskadad. Det är inte ett elakt och skymfande ord. Det är en upplysning om allvarligt feltänkt. Ett felaktig inställning som kan få mycket allvarliga effekter för Sverige om den läggs till grund för landets politik i NATO-frågan.
Jag har i ett tidigare inlägg på anti-pk-bloggen.se utvecklat denna min uppfattning.
Som framgått är framtiden bekymmersam. Auktoritära regimer i China, Ryssland och på många andra ställen växer sig starka. De har enorma statskassor att stödja dig på. Vad som kommer att hända i nästa presidenval i USA är likaså oroande. Ett demokratiskt USA kan genom Trumps framgång komma att knytas tätare till det auktoritära nätverket.
Det finns fler problem i samma riktning. Vi kan se att finansiella furstar i USA – personer som är mångmiljardärer – äger eller investerar i medier. Det behöver inte vara negativt att Bezos (Amazon) och Musk (Tesla) köpt in sig i NY Times resp Twitter. Men båda männen verkar ha märkliga visioner – högt uppe i rymden – något som kan innebär att de hittar på allvarliga politiska saker nere på vår planet (de kan alternativt agera demokratisk och humanitärt, men vem vet). Osäkerheten om framtidens politik är hursomhelst stor.
På europeisk nivå syns också oroande skeenden. Genom kontinenten löper ett mörkt band av auktoritära rörelser som tidigare (innan kriget i Ukraina bröt ut) flörtat med varandra och framför allt med Putin. Låt mig bara peka på nätverket Nigel Farage – Marine Le Pen – Alternativ för Tyskland – Orban, för att bara nämna ett aplock. Och p¨å den svenska fronten AFS, dvs Alternativ för Sverige, med den läskiga nättidningen Fria tider som backar upp den från SD uteslutne, Gustav Kasselstrand. Smöriga högerpopulister och putimkramare med simpla populistiska budskap hotar den traditionella demokratin (vilket för övrigt även populister från vänstersidan gör).
Världens demokratiska krafter är alltså trängda – från höger och vänster. Det oroar mig. För Sveriges del krävs därför tydliga tecken på att den ledande politiska klassen verkligen har insett det missnöje som tornat upp sig. Delvis har oron sina rötter i den märkliga politik som vi sett genom två överenskommelser – i december 2014 och januari 2019 – som delvis satt Riksdagens arbete ur spel och medfört att spillran MP kunnat ta för sig å det grövsta Vänsterliberalerna har helt enkelt agerat oförsvarligt. Därför måste den svenska politiska klassens ännu sansade medlemmar omedelbart ta sitt ansvar och verka för en fördjupning av den svenska demokratin.
Det gäller att lyssna på vanligt folks missnöje. Deras kritik tar sikte på att eliten kör sig eget race (frånsett under valrörelserna några månader vart fjärde år). Nu måste en viktig politisk förändring till. Eliten bör jobba för inslag av direkt demokrati i den svenska grundlagen. De auktoritära krafterna måste passiviseras. I mina ögon har Moderaterna – då vänstern agerat oförsvarligt 2014 och 2019 – det främsta ansvaret, och bästa möjligheterna, för nytänkande och aktioner i direkt demokratisk riktning.
Så kom loss Kristersson! Missa inte ännu ett tåg. Framtiden kan bli din. Du har möjlighet att göra något viktigt innan det är för sent! Om du dröjer riskerar de auktoritära att marschera in och upprätta ett helt nytt Sverige. Om du inte väljer delvis nya spår kommer ditt stora anhang av bänknötare att fortsätta sin trötta försörjning i Riksdag och olika regionala eller lokala församlingar. Ser du inte att folket vill ha politisk förändring även från ditt partis sida? Börja med att döma ut landets 21 Regioner som inte gör vad de ska.
