Anti-PK-bloggen

Rubriken pekar på en av mina käpphästar. Den svenska rättsstaten innehåller sprickor, som inte tätas, utan snarare vidgas genom politikernas framfart i syfte att bli återvalda. Juridiska principer om en självständig rättsapparat sätts åt sidan. När meningen är att exv polis och åklagare ska jobba i frihet utsätts de i stället för informella påtryckningar från politiska makthare.

Nu skriver Expressen att justitieminister Laila Freivalds flera gånger ringt till utredarna av det rättsfall där två barn och bröder misstänkts ha döda en lekkamrat. Inte undra på att utredningen slutade i pannkaka.

Och inte undra på att mordet på Olof Palme ännu är ouppklarat. Delvis på grund av höga S-politikers klåfingrighet. Eller rättare sagt: deras okunskap/förakt för rättsstaten.

Det problem vi befinner oss i är alltså en politisering av rättsstaten, som innebär en inofficiell styrning av den. Det kommer inte att sluta väl.

Torsten Sandström

https://www.expressen.se/gt/regeringen-ringde-polisen-om-kevins-dod/

Feminismens grepp över det svenska samhället är sannerligen hårt. Därför är det svårt att avgöra ifall en kvinna ges medial plats av statsfeministiska skäl eller – som man hoppas – av egna goda krafter.

Jag skriver detta med anledning av en läsvärd artikel i Kvartal. Där riktar författaren Markus Dencker berättigad kritik mot Agnes Wold för hennes vänsterbudskap om att föräldrarna roll visavi sina barn inte är av större värde. Som bekant sprider Wold sina samhällsomstörtande ord i olika statsfinansierade och vänsterinriktade medier. Det vill säga kravlöshetens mantra.

En svensk skola i nedförsbacke längtar enligt min åsikt efter fasta regler och ordning, samt en minskad politisk detaljstyrning via tusentals paragrafer. Nu bidrar alltså Anges´ våld till än större problem. Budskapet är: släpp ungarna fria – sluta kolla och kräva! Kanske denna pedagogik har funkat för hennes barn i en trygg miljö – vad vet jag – men hur kan man tro att modellen är riktig för nyananlända familjer i Rinkeby, Tensta osv.

Hennes ord är häpnadsväckande av minst tre skäl. Dels att Agnes´ mediala våld bidrar till ytterligare upplösning av en skola som redan är i kris. Dels att orden kommer från en läkare som borde ha goda kunskaper om biosociala relationers betydelse för relationen mellan föräldrar och barn, dvs en miljö av kärlek och krav. Dels att hon som kvinna klipper av navelsträngen för ett rimligt samtal om pedagogik och barnuppfostran.

Jag blir så trött på vänstermediernas val av rader av auktoriserade (läs PK) intervjuobjekt som ska beundras. Särskilt om det – som i Agnes´ fall – ofta sker i de medier som skattebetalarna tvingas finansiera. Och där tyvärr en statlig kontrollapparat värd namnet – typiskt nog – saknas.

Det är synd om svenska folket, tror jag August Strindberg en gång i tiden menade med sina bevingade ord.

Torsten Sandström