Även en apa blir trött av att läsa SvD… Wikimedia.

Jag kanske förstår att en förskollärare ibland talar till barnen på deras eget språk. Men jag vet ändå att merparten av lärarna på dagis försöker tala vuxenspråk med barnen av pedagogiska skäl.

Därför sliter jag mig i håret då jag läser vad SvD:s huspsykolog Jenny Jägerfeld skriver. Häromdagen svarade hon en man som skilt sig för sex år sedan, men där exfrun fortfarande styr honom via besked av olika slag. Oraklet Jägerfeldts svar lyder: ”Du behöver inte göra som hon säger – det är en av poängerna med att skiljas”.

Hur barnsliga och triviala uttalanden kan en nutida psykolog leverera? Hennes ´ämne, psykologin, kan – i sina bästa stunder – bära fram intressanta analyser. Men tyvärr ser vi alltoftare att motsatsen händer. De mest självklara och naiva besked lämnas som svar med syftet att komma från en högt uppsatt analytisk instans. Svarens trivialitet gör dock att de närmast framstår som en intellektuell härdsmälta: Du har skiljt dig och då behöver du inte lyda den frånskilda.

Det som händer är också ett exempel på journalistikens banalisering eller kommersialisering. Redaktionerna surfar på individualiseringens branta våg. Rader av identitetsproblem diskuteras. I brist på kvalificerade frågor lämnas svar rörande beteenden som har ett givet innehåll.

SvD har i äldre tid gjort anspråk på att vara en kvalitetstidning. Nu går utvecklingen snabbt mot rollen som blaska, där många skribenter – dock inte alla – dagligen lämnar besked som är truismer. Komplexa texter ersätts av självklara. Det känns bittert, särskilt som jag betalar prenumeration (lyckligtvis enbart digital).

Torsten Sandström

.

Please follow and like us: