Anti-PK-bloggen

Ett av SVT:s favoritargument för sina ideliga satsningar på tjo- och tjimprogram av den mest banala sorten är att man vill samla hela svenska folket ”framför lägerelden”. SVT:s ledning tror nämligen att frågesporter, gissningstävlingar, kamper mellan pensionerat idrottsfolk osv bidrar till en sammanhållning mellan svenskarna. Alltså en samling framför en artificiell brasa.

Min åsikt är att sådana lägereldsmöten enklast och billigast anordnas av privata tevekanaler och inte via din och min skattsedel. Låt var och en lösa inträdesbiljett och ta med sina korvar, så att säga. Snacket om lägereld är egentligen rena löjan. Det är ett svepskäl för tvånget att ta ut en statligt teveavgift helt enkelt. Till saken hör att allt färre ungdomar över huvud taget kollar på SVT:s kanaler (än mindre lyssnar till SR:s). Men alla ska ändå tvingas betala för mötena framför SVT:s CO2-osande brasa.

A propor os från vedbrand. I dessa tider av coronavirus förefaller det jättesjukt att anordna ett stormöte med massor människor packade framför vedbrasan på Friends Arena i Solna.. Vilken risk för smittspridning i festlokalen! I grannlandet Danmark har därför beslut fattats om en final utan publik. Men där har man inte någon vision om lägereld förstås. Lite smittspridning i Solna på lördag tycks SVT vilja acceptera för den goda gemenskapens skull.

Alltså körs spektaklet med publik. Det gäller också stora pengar. Biljetter är redan sålda. Framför allt är det omöjligt för cheferna på SVT att ställa in den stora brasafton som ska legitimera att du och jag betalar för något som vi egentligen struntar i eller kunde fått gratis via en privat reklamfinansierad arrangör.

Då jag gäspar över Mellot och ansiktsmaskerna för övrigt är slut på apoteket avstår jag från SVT:s invitation till korvgrillning på lördagkvällen. Mer CO2 är fel väg att gå säger för övrigt Greta T varje dag på SVT:s kanaler.

Slutligen anser jag att SVT agerar som en kristens undergångsrörelse. Alltså oklokt med tanke på framtiden. Cheferna satsar nämligen allt på fortsatt stöd via (s)taten enligt nu gällande idéer, trots att det betalande folket tvekar. Men när det väl brister för SVT står journalisterna där med tomma händer och fickor utan pengar. Då får dom väl arrangera soppkök för personalen. Håll grytan kokande blir parollen. Okej, här kan SVT kanske ha nytta av sin brasträning framför Mellot.

Å försök kommer ”Feministisk klimatpolitik” att lanseras i Grönköping, enligt vad som framkommit från säker källa. Bakgrunden är det faktum att utandningsluft innehåller cirka 100 gånger mer koldioxid än vad inandningsluft gör. Därför finnes underlag för kvoterad utandning, där enbart kvinnor tillåtas att utandas helt fritt, medan män måste uppsöka särskilda utandningskiosker, där giftet omhändertages för omedelbar destruktion.

En koldioxidsäkrande utandningskiosk i vinterskrud. Notera den filtrerande skorstenen upptill å själva kiosken!

Tack till Rolf Oward och Klimatupplysningen.se som håller svenska folket underrättat om hur CO2 måste bekämpas!

Dagens ledare av Tove Lifvendahl i SvD är välskriven. Många vackra ord, som delvis överskuggar substansen. När jag läser texten om Jimmy Åkessons resa till Grekland blir min känsla att hon bort ägna sig åt skönlitteratur och inte åt politisk opinionsbildning. Hennes texter innehåller nämligen för mycket av M-partiets gamla skåpmat, kryddat med piffiga vändningar. Hon framstår därför som en trött politisk mittenkommissarie och inte som aktiv opinionsbildare på högerflygeln.

I dagens ledare menar hon uppenbarligen att Åkesson slår in öppna dörrar då han till flyktingar i Grekland säger att ”Sverige är fullt… tyvärr”. Hon skriver: Åkesson vet att sju av åtta partiledare huvudsakligen delar hans inställning i sak (”vi ska inte tillbaka till 2015”), men aldrig skulle drömma om att bete sig på det sätt som han gör.

Här axlar M-politikern Lifvendahl själv i rollen som råttfångare i Hameln, dvs en position som projiceras på Åkesson i den ”installation” hon målar upp. Visst agerar Åkesson populistiskt i ordets rätta bemärkelse – han äntrar scenen och brukar simpla men klara ord. Om hans framträdande är smakfullt tål att diskuteras. Men det Lifvendahl inte vill se är att hans aktion är helgjuten, till skillnad från merparten av övriga partiledares framfart. De visar nämligen inte sina kort, utan passar.

SD är mot fri asylrätt och är det parti som drivit fram 2016 års skärpningar i utlänningslagen. Övriga partier har bytt åsikt under trycket från 2015 års massinvandring och folkets motreaktioner. Dessutom värnar övriga partier asylrätten och det moment 22 som enligt min mening gör den ohållbar, nämligen att flertalet som vägrats asyl av domstol ändå inte kan utvisas pga läget i deras hemländer.

Övriga partiers ord att ”vi ska inte tillbaka till 2015” är därför i huvudsak tomma. Grekland, EU och Sverige önskar stoppa flyktingströmmen, vilket i och för sig innebär ett avsteg från den heliga asylrätten. Men många flyktingar lär ändå söka sig upp genom Europa på olika vägar. Intervjuer från Grekland talar sitt tydliga språk. Tyskland och Sverige är målet, ty där är bidragen mest generösa och den först utsände mannen ges rätt att senare få med sig sin familj.

Allt detta vet Tove Lifvendahl förstås. Men som fast i den traditionella politikens bur förmår hon inget annat än att påstå att övriga partier har samma politiska bas som Åkesson i det nuvarande flyktingkaoset. Det är med andra ord ett falskspel som hon och SvD bedriver.

Mitt råd till Lifvendahl är därför att hon bör låta andra ledarskribenter sköta snacket i så viktiga frågor som rätten till asyl. På min blogg har jag flera gånger framfört argument för att asylrätten bör slopas, senast 2019-12-18. Med tanke på hur EU, Grekland och Sverige nu agerar verkar asylrätten för övrigt närmast död i praktiken. Och i realiteten är den mer ett politiskt dragspel än bindande juridik.

Det vårt land så intensivt nu behöver är inte taktiskt spel. En öppen diskussion om svåra frågor är det som gäller! Det blir jobbigt. Men är nödvändigt.

Torsten Sandström