Anti-PK-bloggen

Det svenska kontroll(s)samhället befinner sig nu vid bråddjupets yttersta brant. Mord, sprängningar och våldtäkter eskalerar. Polisen står handfallen och domstolarna låter brottslingar lämna rättssalen för några dagars så kallad samhällstjänst. Landstingens vårdapparater klarar inte av uppgiften att ta emot akutfall eller operera allvarligt sjuka. Vidare betalas statliga bidrag ut per automatik till personer här eller utomlands, nästan utan någon kontroll. Assistansföretagare lurar skjortan av myndigheterna. Försvaret saknar soldater (men har ganska många officerare med guld på axlarna och fina titlar). Bostadslösheten är skriande. Sverige är just nu ett inferno.

Allt detta sker i ett samhälle med antagligen världen högsta skatter. Vad är felet? Enligt min mening är diagnosen klar. Svenska politiker och byråkrater har nått vägs ände. De klarar inte av hantera ett samhälle där pengarna rinner ut mellan makthavarnas fingrar. Därför hörs ständigt rop på mer skattepengar till staten. Det är ju inte klokt!

I blixtbelysning syns problematiken då en läkare från akuten på Södersjukhuset i SVT Aktuellt ikväll diskuterar vårdkrisen med ett landstingsråd från Gökboet tillhörande L-partiet. Hon representerar en månghövdad politisk elit som skapat vårdens problem genom en mångårig politik som är helt felaktig. Hon ser ut som ett frågetecken. Utan krismedvetande försöker hon försvara sig. Han tillhör fotfolket som jobbar i verkligheten och varje dag möter allvarligt sjuka. Hans ord är smärtsamma att höra.

Men ingen säger: lägg ned landstingen. Låt hundratals politiker gå. Låt tusentals byråkrater följa dem ut i mörkret tillsammans med en mängd pampar från vårdfacken. Tillsammans är dessa upphovet till vårdens problem. Använd i stället alla bortkastade miljarder på löner till läkare och sjuksköterskor. Och lämna dem för sjutton ifred från politikens regelrytteri så att sjuka människor får valuta för de skatter man betalat i många år.

Läsare av min blogg har förstått att jag är djupt kritisk till president Trump. Han är en pladdrare, översittare och ointresserad av den amerikanska konstitutionens normer om maktbegränsning.

Men ibland träffar han rätt. I Davos hyvlar han i ett tal av den stora mängden klimatalarmister, som med Greta T i spetsen ska lära oss förstå att CO2 är orsaken till uppvärmningen. Jag tror att det ligger mycket i Trumps slutsats att alarmisterna egentligen är vänstermänniskor som försöker införa diktatur i världen. Så här säger Trump.

”De förutspådde en överbefolkningskris på 1960-talet, massvält på 1970-talet, och ett slut på oljan på 1990-talet. Dessa alarmister kräver alltid samma sak: absolut makt för att dominera, omforma och kontrollera alla aspekter av våra liv. Men vi kommer aldrig låta radikala socialister förstöra vårt land eller förstöra vår frihet. USA kommer alltid vara en bastion för frihet.

Vi i USA ser vad pessimisterna vägrar se, att en växande och levande marknad som fokuserar på framtiden lyfter den mänskliga själen och lockar fram kreativitet.”

Jag vill självfallet inte skriva under allt som Trump säger. En minskning av utsläppen skapar givetvis en bättre stadsmiljö. Och oljan är förstås ändlig. Men hans idé om att politiker från vänstern och liberalerna är ett hot mot vår frihet är korrekt. I grunden riktigt är att de för en hård linje för att kontrollera många aspekter av våra liv. Liksom Trump tror jag också på marknadssamhället. Och misstror den ökade politiseringen av vårt samhälle. Den som inte ser att FN är en del av denna maktambition måste ta sig en rejäl funderare.

Ett öppet samtal innebär att lyssna, tänka och försöka argumentera för en bra lösning på svåra problem. Motsatsen liknar faktiskt diktatur.

Pastor klimatarius Björn Wiman är någon slags kulturchef på DN. Jag brukar läsa hans artiklar. Inte för att de är bra. Tvärtom för att de ofta är så stolliga. Tokiga i den meningen att han är troende på olika slags metafysik (dvs förklaringar bortom våra sinnen).

Häromdagen överträffar han sig själv i en betraktelse om religion och klimat. Han verkar plädera för en variant av sekulär religion, som passar in som vapen i hans egen helvetesskildring av jordens förestående undergång på grund av CO2. Om uppvärmningen beror på växlingar i solens strålning tycks han över huvud taget inte fundera över. Om man är troende, liksom Wiman, så spelar vetenskap inte så stor roll. Om bara FN och dess roulettutsedda IPCC -råd sagt att CO2 är orsaken till uppvärmningen, så är det så. Punkt slut. Eller rättare sagt kanske, Amen.

Så här avslutar Wiman sin predikan från DN-skrapan.

Kunskapen om att allting kan ta slut har i religionens värld funnits i årtusenden. Det sekulariserade samhällets blinda tro på det eviga framåtskridandet har gjort sitt bästa för att förtränga den. Den religiösa mognaden i vår tid kan på så sätt ses som en rationell respons på att vår belägenhet kräver ett annat språk och en annan erfarenhet.

Eller annorlunda uttryckt: kanske är det bara religionens unika kunskap som kan ge den andliga frihet som är nödvändig för att förändra världen.

Enligt min mening är det han säger rena metafysiken, dvs uttalanden om något som vi inte kan uppfatta med våra sinnen. Det sekulära samhället och vetenskapen går nämligen sedan upplysningstiden normalt hand i hand. Få naturvetare tror att solen kommer att lysa i evighet. Solens strålning växlar, men måste enligt fysikens lagar avta på mycket, mycket lång sikt. Till sist är det slut för oss på jorden. Men solen kan före sin undergång orsaka ett klimat som gör liv på jorden omöjligt, helt eller delvis. Sådant har hänt förut. Ett abrupt slut är också möjligt. Många anser nämligen att vår civilisation hotas av stora föremål från världsrymden. Vilken är ”religionens unika kunskap” om dessa fysiska skeenden? Inte något alls!

En helt annan sak är att religionen kan ge människor tröst i en akut kris eller då jordens undergång är nära förestående. En tro på Paradiset kan lindra eventuell ångest. Men det är inte fråga om någon kunskap om sol, himmel och natur. Det är en tro på ockulta förklaringar. Och det är något som klimathetsare varje dag sysslar med inom politik och medier.

Jag måste säga att en kulturjournalist tankevärd kan påminna om pastor Jansson påse. Även Wimans påse är tom. Trots att han fyllt den med sina grumliga trossatser.