Gårdagens bild var en kampanj från Sydsvenskan för att vilseleda läsarna. Om det skett på en blogg skulle kanske folket på bilden – som kallar sig journalister – skrika om fake news eller swishhoror. Det senare ordet brukar bla Sveriges Radio i etern. De anställda på SR avlönas genom tvångsuttag över skattsedeln, vilket SR uppenbarligen anser finare än frivilligt bloggstöd över swish.

En dag senare (31/12) har Sydsvenskan foto fått en ny undertext om att: Spårvägen till alla lycka bär! Än en gång ser vi journalister som predikar. Vad spårvägen kostar, behovet, vad folk säger om den osv är det inte fråga om. Den nya journalistiken excellerar i åsikter och egna värderingar. Alltså ett yrke som nu tagit över prästens. Funktionen är den nya tidens pastor Jansson – livet är som en påse, det blir vad man fyller den med.

Lunds kommun har satsat omkring en miljard kronor på en spårväg från Centralstationen ut till en forskningsanläggning på landsbygden nordöst om staden. Förhoppningen är att något dussin forskare ska ta spårvagnen dit. Men jag tror att de – liksom idag – kommer att ta taxi från Kastrup i Danmark. Även forskarna måste nämligen sätta sprätt på offentliga anslag.

En miljard är en stor pengasumma för Lunds medborgare. Med tanke på ändamålets låga prioritet kan satsningen tyckas häpnadsväckande. Men inte för den som förstår minoritetsgruppen Mp:s credo: ”varje stålskena och varje betongsyll är en investering för klimatet, hej och hå, så borrade vi oss förr genom Hallandåsen.” En investering som är svår att riva upp när den väl är på plats. Så tänker bara talibaner. Ändamålet helgar medlen. Liksom i Afghanistan är ändamålet med härjandet omstritt.

Tänk vad alternativet, några el-bussar, kostat! Nu förstår du min liknelse.

PS! Tunneln genom Hallandsåsen projekterades för 1,25 miljarder (1991), men kostade efter många och långa miljöskandaler 10,8 miljarder (24 år senare). Så funkar en planekonomi modell S och Mp.

Please follow and like us: