Anti-PK-bloggen

Nobelstiftelsen bjuder in alla svenska partiledare till Nobelfesten, utom Jimmie Åkesson. Det kan tyckas vara en struntfråga. Och att stiftelsen givetvis själv har rätt att bestämma över festen. Så att det blir en trevlig träff för likasinnade.

Men nu visar det sig att en handfull ambassadörer från en rad grymma diktaturnationer inviterats till festen. I så fall kan inte stiftelsens förklaring vara sann, dvs att SD nobbats för att partiet står för en främmande politisk linje. Förklaringen måste vara en annan. Det luktar med andra ord skunk.

VD för stiftelsen är en person som gjort lång karriär på sin närhet till S-partiet. Han heter Lars Heikensten och har tjänat på hög position bland annat i finansdepartementet under S-regeringar. Det är en person som karaktäriseras av politisk anpasslighet och karriärism. Alltså en individ benägen för bugande och bockande åt alla håll samt samlande av rader av hederstecken och fina samhällspositioner. Följaktligen har han bla varit riksbankschef. Och på sikt blivit direktör över Nobelstiftelsens stora pengapåse.

Heikensten har därför samma inställning till SD som hans vänner i den nuvarande S-regeringen. Den umgås med diktaturer världen runt och med skumma ambassadörer i Stockholm. Men regeringen kan inte tåla SD, som hotar att ta makten från S-partiet. Därför lär oss Heikenstens agerande vad PK betyder. Han fattar nämligen de beslut som ryms inom etablissemangets åsiktskorridor. Som en robot följer han signaler från ovan. Han utnyttjar Nobels stiftelse för sina personliga politiska böjelser.

När det i dagarna avslöjas att Åkesson nobbas, medan ambassadörer från mörkrets makter får klartecken, står Heiken(s)ten där med brallorna på halv stång… Enligt min åsikt är det alltid bra att en klättrare kläs av. Dubbelmoralister och sanningsvrängare måste få det hett om öronen. Men risken är tyvärr att kritik inte biter på dem. De är förhärdade. Och så förnäma att de inte kan tänka sig att någonsin göra fel.

CO2 sprutar tjockt kring alla miljötalibaner som nyss rest till Madrid. Massor av politiker, chefer för miljöorganisationer, diplomater, journalister och forskare (med eller oftare utan inriktning på klimatvetenskap, i och med att de sysslar med samhälls- eller biovetenskap) flyger lång väg för att träffas. Jag påstår att tusentals ton CO2 offras i onödan. I dagens it-värld kan nämligen möten och samtal arrangeras via internet, utan större skada för den yttre miljön. Varför visar madridresenärerna inte miljösansvar? De som står på barrikaden och hånar oss andra. Vi som ska stanna kvar i kylan och leva på kokta och okokta växtdelar, men ändå vara glada över att jetresenärerna tar ansvar för oss.

Det finns flera sammanfallande svar för att tusenden samlas i Madrids växthus och där dopar sig med egna gasutsläpp. För det första rör mötet i Madrid politik, inte klimatvetenskap. En samling politiskt troende möts för att svetsa sig samman och ha det trevligt i de likatänkandes skara. Ingen tid ägnas åt budskap från seriösa forskare i naturvetenskap som ifrågasätter CO2-krisen och menar att den vetenskapliga grunden är oklar och mer komplex. De troende i Madrid har nämligen redan svaret, de vet bäst, som politiker plägar göra.

För det andra tänker de som talibaner brukar och anser att ändamålet helgar medlen. Alltså mer CO2 för den goda sakens skull. Personer som uppfattar sig som utvalda och bättre pålästa än andra har i alla tıder tagit sig friheter som de inte beviljar andra. Lyckligtvis har de i historiens ljus gisslats för de övergrepp som de orsakat (jag tänker exv på jesuiternas inkvisition).

”Amen, amen! sade bönderna den ene efter den andre. Och deras hjärtan fylldes av en så stark förtröstan, att de kände det, som om de hade kunnat gå på vattnet. ” Selma Lagerlöf, Jerusalem,

För det tredje betraktar madridfararna FN som Jordens frälsare. Genom sin närvaro vill de hylla ”världsorganisationen”. De hoppas på ett globalt politiskt styre som ytterst emanerar från FN. Och FN vill förstås motta hyllningar från sina kramare. Men få av mötesdeltagarna inser att FN har sin egen agenda av makt och ansamling av ekonomiska resurser. Liksom dåtidens påvekyrka skär FN:s ledare pipor i vassen. Bakom fasader av vackra ord driver de en maktfullkomlig politik. Viket vapen är bättre i deras händer än en intensiv tro på planetens undergång till följd av CO2? Några ledare och forskare inom IPCC anar att uppvärmningen helt eller delvis har andra orsaker. Men som sagt: ändamålet helgar medlen.

Torsten Sandström