Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.
Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...
PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.
Är det ett skämt? Nja, det är svensk statsförvaltning, som statsvetarna brukar hylla.
Har du hört att regeringens högkvarter, Rosenbad, har ett mindre förråd av skjutvapen att använda vid extrema säkerhetsrisker. Det verkar klokt. Men har du hört att vapenförrådet i dagarna försvunnit. Det har nämligen stulits av den brottslighet som Regeringen påstår sig bekämpa. Rena farsen. Det verkan som Morgan Johansson själv haft pistolerna på sitt rum.
Nästan alla landets jägare har för dyra pengar tvingats köpa vapenskåp. Samtidigt fungerar inte ens vapenkontrollen i statens centrum, på Rosenbad, där lagstiftarna rörande kravet på vapenskåp finns till vardags.
Det hela verkar som klippt ur ett lundaspex. Men inte. Det händer i mitten av Stockholm år 2019. Visst är kvoteringen Löfven något av ett skämt. Men man har ändå inte frivilligt släppt in Kasper, Jesper och Jonatan i vapenförrådet. Man har bara sumpat att kolla säkerheten i Kamomilla stad.
Svenska statsvetare brukar säga att den svenska statsförvaltningen fungerar bra. Kanske vill de få forskningspengar från staten? Ty förvaltningen funkar ju inte. Det syns varje dag. Endast skattemyndigheten är effektiv. Förklaringen är att den övriga byråkratin är helt beroende av pengar från Skatteverket för att deras blodomlopp ska rusa runt. Alltså transfusioner till liten nytta för att allt ska funka som tänkt. Teori och praktik är som bekant olika fenomen.
Jag tjatar på min blogg om att landstingen är en död svensk hand. Men det tycks som att kallbranden sprider sig inom statsapparaten. Amputation krävs med andra ord. Snabbt!
På kort tid har det visat sig att två anställda på Arlanda flygplats är säkerhetsrisker. Det har därför tvingats sluta. Så bra.
Men i bakgrunden finns åtminstone tre säkerhetssystem som inte klarat av sin uppgift. För det första har Swedavia/Arlanda Security en uppgift att kontrollera sina anställda. För det andra ska SÄPO gör en säkerhetskontroll av blivande anställda. För det tredje ska Transportstyrelsen utöva tillsyn över personal som rör trafiksäkerheten på Arlanda.
Trots minst tre myndigheter har det inte funkat. Eller rättare sagt:på grund av tre myndigheter i samma båt går kontrollen i stå. Alla litar på varandra. Den ena vet inte vad den andra gör.
På SR i morse avslöjade en chef på Transportstyrelsen kanske sanningen. Myndigheterna tillåts nämligen inte dela med sig av alla relevanta uppgifter. Boven är alltså den heliga svenska sekretesslagstiftningen. Flera myndigheter har klagat på att de saknar samverkan med övriga offentliga organisationer. Information finns, men får inte delas. Inte ens i jakten på bovar och andra riskpersoner.
Om nu Transportstyrelsen enligt lag ska utöva tillsyn över anställda på flygplatser måste myndigheten ges full insyn. Det är ju självklart. Men inte funkar det så. Flera politiska partier är ansvarig för denna infarkt vad gäller information mellan myndigheter. Men mest L-partiet. Som har så stora drömmar och ideal om integritet, men som inte begriper att juridiken måste fungera i praktiken.
Det är hög tid för översyn av sekretesslagen och Datainspektionen. Varför händer inget? Svaret är bristen på politisk kompetens i Sverige. Och den oheliga allians som JÖKEN medfört. Rena gökboet!
”Skånes operationssalar står tomma på fredagar – styret kräver åtgärder På fredagarna står operationssalarna tomma på Skånes nio sjukhus. Jämfört med andra veckodagar används de exempelvis bara en fjärdedel av tiden på Sus och Helsingborgs lasarett. Nu kräver regionstyret åtgärder från sjukhusen.”
Jag är inte förvånad. Sedan länge bloggar jag om de svenska landstingens överpolitisering och överbyråkratisering. Statistiken visar en extrem ineffektivitet jämfört med övriga Europa. Och ett stort slöseri med skattepengar. Historien lär oss att i så fall går verksamheten i stå (exv fallet Sovjetunionen) . Effektiviteten försvinner. Pampar och byråkrater lever gott, tills folket tids nog revolterar. Upproret har ännu inte inträffat i vårt land. Men politiker och byråkrater jobbar på det.
Alltså säger jag igen: för övrigt anser jag att landstingen bör förstöras (läggas ned).
Som samhällsdebattör har jag många gånger skickat texter till landets stora tidningar. Standardsvaret lyder :”Vi får dagligen in många texter för publicering och utrymmet tryter. Därför måste vi tyvärr tacka nej”.
Besviken läser jag kanske nästa dag en text från en C-politiker som pläderar för att nyanlända, som fått medborgarskap genom att ange ett alltför ungt födelsedatum, måste få rätt att ånga sig (och få rätt födelsedag) för att på så vis slippa jobba några år extra för full pension. Det politiskt korrekta samtalet ges alltid plats. Då tackar tidningarna inte nej. Om publiceringen beror på intresse av att erhålla (bibehållet) presstöd vill jag låta vara osagt.
Följande text platsar i dagens SvD. Den handlar om orsaken till mord- och våldsvågen i landet. Den har enligt min mening ungefär samma PK-värde som pläderingen från den C-partist jag nyss nämnt. Läs ändå:
Författaren har rätt i att fattigdom inte är den mest precisa förklaringen till dagens våg av mord och våld i storstäderna (och på senare tid även något mindre orter). Men skribentens alternativa förklaring är trubbigare. Dvs att en tuff mansroll är orsaken till våldet.
Det intressanta är att texten är 100% PK. För det första strävan efter att lyfta fram individernas identiteter, nu en diffus manlighet (som ändå har ett korn av sanning). I stället för att tala om samhället pratar man om könet. För det andra framkommer det att författaren själv har växlat identitet (eller ser sig som tvekönad).
För det tredje är textens innehåll politiskt korrekt, på så vis att brottslingarnas fattigdom ifrågasätts som orsak till våldet och könet förs fram som huvudorsak. Som sagt finns i svag ekonomi en skymt av sanning, om än bara en glimt.
Varje fritänkande svensk vet att det finns en mer precis förklaring till våldsspiralen under senare år. Nämligen en extremt omfattande invandring av flyktingar och ensamkommande ungdomar. Enbart någon procent av de nyanlända hamnar i svårt utanförskap och blir kvar i klanernas ideologiska klor. Men den begränsade kretsen dominerar våldsbrottsligheten! Frispråkiga poliser och kriminalvårdare berättar om denna verklighet mellan skål och vägg samt ibland på alternativa medier.
Budskapet förs alltså fram via internet. Tyvärr ibland i smaklösa former. Men det offentliga Sverige och des mediehus förbjuder ett samtal om nationalitet. Inte ens BRÅ har på tio (10) års tid låtit sina anställda undersöka brottsligheten hos personer med utländsk bakgrund. Bland alla tänkbara identitetsmarkörer är det nämligen inte tillåtet att tala om nationalitet. Det går an att hudflänga medlemmar i MC-gäng eller skinheads. Men inte att tala om unga brottslingars nationella bakgrund.
Därför är dagens text i SvD fullständigt politiskt korrekt. Och det är enda förklaringen till att den publiceras. Genom att ideligen vägra publicering av rimliga alternativa förklaringar till samhällsskeenden bidrar medierna till framväxten av splittringstendenser i samhället. Medierna vill inte se vad många andra ser. Medierna hånar alternativa medier. Men göder dem faktiskt på sikt genom sin enfald.
I veckans medialt välbevakade riksdagsdebatt upprepade statsministern mantrat ”att Sverige har världens bästa lönepolitik”. Han plockade alltså gång efter annan fram dragspelet och drog valsen om den svenska modellen. Fackföreningsmannen agerade Snoddas. Kanske en glimt av komik. Men som budskap från landets högste politiker ett mycket tragiskt budskap.
Det är tragiskt för att det är osant. För det första har Sverige en arbetslöshet på omkring 6,1 %, vilket innebär att vi ligger över EU-snittet på 6,3 (september 2019) och alltså under mitten av Europas nationer. Inte kan man kalla detta en förebild!
En av flera orsaker till Sveriges svaga statistik rörande sysselsättning är en svensk invandringspolitik som öppnat dörren till horder av människor som inte integreras. De har bjudits in till det svenska smörgåsbordet av bidrag. Jag menar inte att de lever lyxliv. Men de har inviterats till utanförskap, något som syns i förförande effekter avseende arbetslöshet, boende, skolning och inte minst en kriminalitet som gör Sverige till ett skräcksamhälle. Mord och explosioner i en skala som överstiger terrorn jag minns från min ungdoms uppror i Algeriet och Paris.
Tragiken sammanhänger just med att diskussionen i Europa nu rör minimilöner. Även om detta kanske inte passar Sverige, så har fackföreningarna i vårt land vägrat att visa ansvar för speciella lönetariffer för nyanlända. LO har som bekant motsatt sig särskilda löner för outbildad och språkligt oerfaren arbetskraft. Det är alltså inte politikerna som bestämmer över landet i en dagsviktig fråga, utan en gren av S-partiets rörelse.
I stället för att medge stora svenska problem så drar alltså den svenska politikens nutida Snoddas en refräng om att nationen för ”världens bästa” lönepolitik. Vad ska detta kallas? Mitt svar är: Att förvandla svart till vitt. Att försöka slå blå dunster i folkets ögon. Att låta skattebetalarna stå för makthavarnas tillkortakommanden.
Hans maktposition har sin grund i JÖKEN. Dvs i överenskommelsen med C- och L-partierna. De bär alltså ansvaret för teaterpjäsen ”Sveriges långa färd mot natt”. I senaste valrörelsen skulle S-partiet avpolletterats. Efter valet agerar C och L stödpartier. Det är rättvist om de i framtiden tvingas att sona sitt svek.
