Anti-PK-bloggen

Ibland funderar jag över vilket problem som är dominerande i det svenska samhället. Det är inte enkelt att komma med ett kort svar. Det finns så många förklaringar. Ett basalt problem rör den centraliserade svenska staten sedan Gustav Vasas tid. En tung lagstiftnings- och skattepolitik med andra ord. Om man söker efter ideologiska förklaringar så är den politiska korrektheten en viktig kontrollerande samt delvis förtryckande faktor.

Men jag väljer trots allt inte någon av dessa överlappande fenomen som huvudförklaring. Enligt min mening är en tredje variant den främsta anledningen till nationens dilemma. Det är att en alltför stor del av Sveriges vardag – och en alltmer växande andel – styrs av politiska beslut. Frågor som i många andra nationer anses som privata eller tillhörande civilsamhällets medborgare hanteras i Sverige av tusen och åter tusen politiker på framför allt hög, men även lägre nivå.

På så vis påminner vårt land om det sovjetsamhälle som misslyckats kapitalt. I stället för att lita på medborgarna så fattar storebror olyckliga beslut. Och du och jag trängs tillbaka. Liksom i Orwells dystopi tar ledargrisarna över samhället. Till de övriga djurens förfäran förvandlas samhället stegvis i förtryckets riktning. Jag påstår inte alls att Sverige är en diktatur. Vi har ännu medborgerliga friheter. Men sant är ändå att nationens politiker för var dag tar ifrån dig och mig fri- och rättigheter vi tidigare haft. Sverige som själv vill se sig som en förebild för världen utvecklas i riktningen mot ett centralstyrt och ideologisk enkelriktat samhälle, där landets yrkespolitiker bestämmer agendan. Och de medier som gärna kallar sig det fira ordets bevarare har förvandlats till politikernas vaktkonstaplar.

Jag menar att detta är förklaringen till den långa rad av samhällsproblem vi stöter på var dag. Inom skolan. På jakt efter bostäder. I vårdköerna. I kriminaliteten. I bristen på integration av nyanlända. I frånvaron av ett försvar värt namnet. I en slösaktig beskattning. Osv. Via olika vaga ideologiska uttalanden genomförs rader av politiska projekt. Än förs barnkonventionen eller Human Rights fram som grund, än är det ett akut CO2-hot som ska lösas. Samtidigt står som nyss nämnts verkliga och basala samhällsproblem utan politiska lösningar. Här syns ett grundläggande systemfel i det svenska samhället tydligt.

Karolinska universitetssjukhuset lägger idag ett varsel om uppsägning av 250 tjänster som läkare och 350 som undersköterskor. Sjukhuset har för ett halvår sedan dragit in 500 jobb som administratörer. Vad visar detta?

För det första att de många politiska befattningshavarna inte har grepp om verksamheten och dess finanser. Till bilden hör att Karolinska, som många smärtsamt insett, uppfört ett våldsamt dyrt skrytbygge. Först nu inser politikerna att man måste spara. För det andra skär politikerna då mer i kärnverksamheten, dvs vården, än i byråkratin. Vi måste komma ihåg att mängden svenska vårdadministratörer sedan 2010 vuxit med omkring 36 procent, medan antalet vårdanställda under samma tid enbart ökat med några procent.

För var dag blir det allt tydligare att en politikerstyrt vårdapparat är dödsdömd. OK att politiker måste se till att skattepengar tillförs vårdsektorn och att en ordnad upphandling av privata vårdutförare (entreprenörer) genomförs. Men den löpande förvaltningen av vården, dvs ledningen och administrationen av sjukhus och vårdcentraler måste snarast möjligt fråntas dagens landstingspolitiker. Då det privata klarar av att effektivt driva exv flyg-, varuhandels- och läkemedelsföretag – utan långa köer – talar det mesta för att de kan få vårdinrättningar att fungera bättre och detta inte minst via fler vårdanställda.

Många inser detta. Men inte ansvariga svenska politiker förstås. För dem står den egna sysselsättningen i fokus. Inte en väl fungerande vård.

Slutligen tillbaks till Karolinska i Solna. Finns det någon gemensam politisk nämnare för de problem som sjukhuset haft på senare år – allt ifrån skandalbygge, machariniskandal, finanskris, varsel mot vårdpersonal till den mediala affären rörande en överläkare som uppenbart felaktigt påstås ha varit antisemit (och därför tagits ur tjänst)? Ja, det finns faktiskt en gemensam politisk förklaring. Det är den politiska ledningens långvariga hej-och-hå-agerande. Med moderatpolitikern Svenonius i spetsen har politikerna konsekvent agerat felaktigt. Och alla berörda politiker sitter ännu kvar. Här ser vi i blixtbelysning de svenska landstingens huvudproblem. För mycket (dålig) politik och för lite verkstad. Byråkrater i politiska ledband. Det är den dystra sanningen. Och på den högre nationella politiska nivån gör ingen något åt eländet.