Karolinska universitetssjukhuset lägger idag ett varsel om uppsägning av 250 tjänster som läkare och 350 som undersköterskor. Sjukhuset har för ett halvår sedan dragit in 500 jobb som administratörer. Vad visar detta?

För det första att de många politiska befattningshavarna inte har grepp om verksamheten och dess finanser. Till bilden hör att Karolinska, som många smärtsamt insett, uppfört ett våldsamt dyrt skrytbygge. Först nu inser politikerna att man måste spara. För det andra skär politikerna då mer i kärnverksamheten, dvs vården, än i byråkratin. Vi måste komma ihåg att mängden svenska vårdadministratörer sedan 2010 vuxit med omkring 36 procent, medan antalet vårdanställda under samma tid enbart ökat med några procent.

För var dag blir det allt tydligare att en politikerstyrt vårdapparat är dödsdömd. OK att politiker måste se till att skattepengar tillförs vårdsektorn och att en ordnad upphandling av privata vårdutförare (entreprenörer) genomförs. Men den löpande förvaltningen av vården, dvs ledningen och administrationen av sjukhus och vårdcentraler måste snarast möjligt fråntas dagens landstingspolitiker. Då det privata klarar av att effektivt driva exv flyg-, varuhandels- och läkemedelsföretag – utan långa köer – talar det mesta för att de kan få vårdinrättningar att fungera bättre och detta inte minst via fler vårdanställda.

Många inser detta. Men inte ansvariga svenska politiker förstås. För dem står den egna sysselsättningen i fokus. Inte en väl fungerande vård.

Slutligen tillbaks till Karolinska i Solna. Finns det någon gemensam politisk nämnare för de problem som sjukhuset haft på senare år – allt ifrån skandalbygge, machariniskandal, finanskris, varsel mot vårdpersonal till den mediala affären rörande en överläkare som uppenbart felaktigt påstås ha varit antisemit (och därför tagits ur tjänst)? Ja, det finns faktiskt en gemensam politisk förklaring. Det är den politiska ledningens långvariga hej-och-hå-agerande. Med moderatpolitikern Svenonius i spetsen har politikerna konsekvent agerat felaktigt. Och alla berörda politiker sitter ännu kvar. Här ser vi i blixtbelysning de svenska landstingens huvudproblem. För mycket (dålig) politik och för lite verkstad. Byråkrater i politiska ledband. Det är den dystra sanningen. Och på den högre nationella politiska nivån gör ingen något åt eländet.