Anti-PK-bloggen

S-partiet har på kort tid ställts inför två affärer, eller politiska skandaler. Dels Transportstyrelsen dataaffärer vs. Ygeman, dels avsättningen av Begler på Försäkringskassan vs Strandhäll. Medierna tycks inte ifrågasätta statsministerns goda tro i affärerna. Det är förvånande. Är det troligt att så betydande politiska beslut fattats inom ministären utan att chefens Löfven tillfrågats och gett klartecken? Nej, allt talar för att han informerats.

Detta förklarar hans höga tonläge då oppositionen i båda fallen önskar fatta beslut om misstroendeförklaring. För statsministern blir det därför nödvändigt att internt visa stöd för de två ministrar som ytterst fattat de lagstridiga besluten och ljugit om händelseförloppet. De har skyddat Löfven, nu skyddar han dem. Därför tar han stora ord i sin mun och anklagar oppositionen för att agera hatsvans och mobba en minister pga hennes kön (och att det tänker fira hetsen med champagne). Det är högeroppositionen som agerar fel och fördöms. Inte de egna skyldiga.

Sverige har idag inte en trovärdig regering. Den saknar kompetens. Den är ett politisk pytt-i-panna, en kvotering. För landet är detta ett tragiskt faktum. Löfven framstår som en predikant från LO-leden som kämpar för att styra en S-skuta med hål i skrovet och förskjutning i lasten, med full fart på väg mot ett rev.

Det är troligt att Strandhäll i morgon räddas av Bondeförbundet, förlåt C-partiet. Erlander gav på 1950-talet Hedlund löften om bidrag till landets bönder – grispremier – för att får frihet att driva frågor S önskade. Vad bönderna får denna gång vet vi ännu inte.

Kanske någon undrar varför jag orerar om globala krafter som kramar bland annat FN. Här följer ett kort svar med ett tydligt exempel.

Svenska skattebetalare skickar mer än 6 miljarder kronor till FN för insatser världen runt (2017). Det är enligt min mening alldeles för mycket pengar. Men inte nog med detta. FN:s välavlönade experter lägger sig i svensk inrikespolitik. Se här ett klipp från en debattartikel från Hyresgästföreningen i dagens SvD.

Två experter inom bostadsfrågor och mänskliga rättigheter från FN:s Agenda 2030 varnar Stockholms stad för konsekvenserna av en utförsäljning av allmännyttan, då staden har en skyldighet att säkerställa att det ska finnas bostäder till rimliga boendekostnader för alla. Experterna är bekymrade över hyrornas utveckling i Stockholm, bland annat efter nya ägares upprustningar.

Att hyresgästföreningen skriker kan jag förstå. Men min poäng är vad FN har med svensk bostadspolitik att göra. Regler om mänskliga rättigheter kan vinklas så kraftigt att många olika resultat kan bli följden. Tanken med reglerna är väl att fattiga människor i u-länder ska ha tak över huvudet. Men inte sjutton rör reglerna om Human Rights bostadspolitiken i Stockholm!

Sverige stöder alltså FN genom S-partiets slösaktiga bidragspolitik. Därefter betalar FN tillbaka genom förnumstigt stöd åt den svenska vänstern. Att FN dessutom betalar lön till en lång rad personer från den svenska politiska klassen är lika skandalöst. Alltså kick-backs från FN till eliten med skattebetalarnas surt förvärvade slantar.

I förlängningen hotar en svensk politik styrd från FN i New York, i konkurrens med redan befintliga diktat från EU. Den som vågar höja rösten och kritisera blir en del av den ”hatsvans” av ”mörkermän” som Löfven varje dag talar om. Så går det till i det samhälle han kallar öppet. Enligt min mening är det i stället en skräckbild av ”den svenska modellen”.