Programdirektören
på SVT Lena Glaser argumenterar i SvD 2018-02-05 för Melodifestivalen och
liknande program i den egna kanalen, som finansieras genom tvångsavgifter från
folket. Hon menar att program av denna typ engagerar, ”utmanar normer och
konventioner” och skapar gemensamma upplevelser. Ja, hon ser dom som viktiga
ritualer, som skapar sammanhållning i landet. Program av detta slag anser hon särskilt
viktiga i tider ”när polariseringen i samhället ökar”. Programmet fyller enligt henne en viktig
funktion vid sidan om många smala inslag från tevebolaget. SVT vill nämligen
värna ”om alla människors lika värde.”
Jag
förstår att en programansvarig är nöjd med de egna valen. Jag förstår också vad
hon tror att Mello ska åstadkomma. Genom att lyfta fram sångare av olika
etnicitet, hudfärg språk, sexuella preferenser vill hon bygga upp vad hon
kallar en ”lägerelds-tv”, en tittargemenskap. Med denna ambition är det helt rimligt att även
funktionsnedsatta uppträder framför bålet – varken Edward Blom eller Jonas
Gardell har nämligen märkbar sångröst. Jag
har inget mot att minoritetsgrupper uppmärksammas. Att de ska värnas framgår
som alla vet redan av en rad lagbestämmelser, till och med på grundlagsnivå, se
1:2 Regeringsformen. Så det förefaller som SVT:s programchef slår in öppna
dörrar.
Men det
intressanta är enligt min mening visionen om en samling av folket framför
lägerelden. Grillfester, majbål och
liknande brukar rikta sig till människor som själva valt att delta i
arrangemanget. Man har ofta själv köpt korven eller valt vem eller vilka man
ska umgås med. Men i Mellofallet rör det sig om en superbrasa som arrangerats av
främlingar och finansieras med medel som avtvingats svenska folket. 200 kronor per
familj i inträdesavgift, månad efter månad.
SVT:s vilja
att främja en rituell gemenskap kring allas lika värde är, som jag ser det, en
del i svensk offentlig massrörelse till stöd för olika minoriteter. Frågan är därför
hur stor polariseringen i samhället egentligen är (dvs det onda som SVT oroas
över). Eller med andra ord hur allvarligt är hotet i dagens Sverige mot idén om
människors lika värde? Enligt min mening är medborgarnas uppslutning kring likhetstanken idag
mycket hög. Det tycks därför som behovet av ytterligare insatser är ganska
begränsat. Men massrörelsen funktion är just att driva en fråga utan hänsyn
till hur kritiskt läget är. En frälsningsrörelse måste ständigt hållas varm.
Varenda risk för avhopp från rörelsen måste avvärjas. Massdop rekommenderas. Därför
driver den svenska staten en rad moraliska upprustningsprojekt visavi
medborgarna. Pekpinnarna viner i luften. Det rör sig just om de
grundlagsreglerade målsättningarna, som jag nyss pekat ut som redan väl
förankrade i breda folklager. Personligen ogillar jag att utsättas för statlig
propaganda, alldeles oavsett innehållet. I
Mello syns tydligt hur programledningen riggar opinionsbildningen.
SVT ikläder sig rollen som scoutledare eller prussiluska.
Låt mig
till sist ställa till ett större bråk framför lägerbrasan. SVT:s idé om program som skapar
sammanhållning är nämligen högintressant. Vad ska man då säga om det massiva
underhållningsvåld som SVT bjuder ut dag efter dag? Är inte mängden pistolskott,
bombkrevader, dödsvrål, slagsmål, ångestutbrott, blodskvätt, skrikande bildäck
mm något som SVT kan låta konkurrentföretagen sända? Nej, SVT inte bara köper brutaliteter
utifrån, utan producerar själv våldsfilmer, som upprepade trailers dagligen lockar
tittarna till. På så vis är faktiskt SVT en motor i spridningen av en
våldskultur i det svenska samhället. Vuxna, ungdomar och barn slukar
mediavåldet. Hot och tvång framstår (för några) som en tänkbar metod för problemlösning. Här bygger enligt min mening det ”statsstyrda” tevebolaget en oväntad
gemenskap. Blir folk osams framför brasan av brinnande bildäck, så skjut eller
dra kniv! En ny form av folklig sammanhållning skapas alltså kring brottets arena.
Och den har definitivt inte stöd i svensk lagstiftning (men uppenbarligen av
politikerna bakom SVT).
Min
slutsats av exemplen Mello och underhållningsvåldet är att SVT talar med kluven
tunga. SVT och programdirektören Glaser satsar egentligen inte på någon av de
två nöjesvarinterna på grund av deras rituella eller sammanhållande karaktär.
Förklaringen är i stället att SVT måste möta konkurrensen från det mer vulgära
nöjesutbud som TV3 och TV4 mfl erbjuder via bla Kinneviks och Bonniers mediakoncerner.
Då SVT i programtablån kallar till lägerelden måste man helt enkelt ge de
tvångsbetalande tittarna valuta för avgiftspengarna. Övergrillade Mellokorvar och hårdstekta Våldsburgare serveras därför på löpande band. Arrangören SVT levererar uppenbarligen det som
personerna bakom ägarstiftelsen önskar. Med ena handen
presenteras oro över skjutningar i förorterna. Med den andra serveras brutalt
och bestialiskt våld.
Torsten
Sandström
2018-02-17
Stilbildare från SVT?
