I en lagrådsremiss föreslår regeringen ett nytt brott i 4:7 b Brottsbalken. Bestämmelsen lyder:
7 b §
Den som upprepat utsätter en annan person för kränkningar i form av förolämpningar, otill-
börliga hot, otillbörligt tvång eller otillbörlig övervakning, döms, om kränkningarna sammantagna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla, för psykiskt våld till fängelse i högst fyra år.
Vid första anblicken verkar det vara riktigt att trakasserier av detta slag ska bli en fråga för åtal. Men vid närmare eftertanke blir jag skeptisk och kritisk. Redan idag finns nämligen regler i Brottsbalken mot liknande ageranden. Dessutom ser vi en uppenbar risk för angrepp på yttrandefriheten samt en oönskad expansion av rättsapparatens tentakler.
Jag menar att bestämmelsen öppnar dörren för åtalsanmälningar mot en bred krets av vardagens smärre konflikter inom och utom familjen. Tusen och åter tusen ganska ordinära händelser. Tänk bara på debatten om mobbningar! Detta begrepp har blivit en språngbräda för rader av människor som uppfattar sig själva som kränkta, trots att de många gånger – men inte alltid – själva är svåra att samarbeta med eller saknar rimlig självkritik. Nu riskerar dessa vardagsbråk att bli en anledning för polis/åklagare att träda in i privata hem och på offentliga platser där människor ska umgås i frihet. Ett fängelsestraff kan bli följden för den som drabbas av den föreslagna gummiparagrafen!
Tidningen The Economist har i flera artiklar på sistone varnat för hotet mot yttrandefriheten i Europa. Välvilliga men naiva vänsterliberaler tycks med polisens hjälp vilja utplåna allt de tycker illa om. Verkligheten är förstås inte alltid så god. Men yttrandefriheten är viktigare än att poliser och åklagare ska rota i människors tråkiga vardagskonflikter.
Dessutom är lagbestämmelsen ytterst svårtillämpad. Vad är en ”förolämpning” och vad är ”otillbörliga” uttryck i det folkliga umgänget? Här måste människors frihet vara ledstjärnan och inte en moraliserande lagstiftning. Bara brottsbeteckningen ”psykiskt” våld gör mig illamående. Våld är språkligt något synligt och handgripligt såsom exv i våldtäkt. Nu inflateras ordet så att mobbing hamnar i fokus. Vad som är allvarligt ”ägnat att skada en persons självkänsla” är också något synnerligen subjektivt och gummiartat.
Jag menar att lagförslaget är ännu ett hotfullt steg mot det Storebrorssamhälle som Västeuropas många Prussiluskor önskar. Utvecklingen eldas på av medierna och deras navelskådande intressenter, inte minst från dem inom själskramarnas disciplin, dvs psykologin.
Jag är djupt kritisk och tycker att Regeringen ska koncentrera sig på att eliminera den allvarliga våldsbrottslighet som härjar i Sverige innan man ger sig in i privatlivets trista meningsutbyten.
Torsten Sandström
