Man kan inte bli annat än nedstämd över att läsa hur många av offentlighetens svenska byråkrater som missköter sina uppdrag. Varje dag rapporterar medierna om kostsamma och bedrövliga klavertramp. Men ändå blir de offentliga tjänstemän som misskött sin förvaltning normalt kvar. Risken att drabbas av påföljd för försumlighet förefaller närmast noll.
Det är i och för sig bra att medierna skriver om olika slöserier. Men sällan lyfts huvudproblemet: alltför många offentliga tjänstemän samt bristen på effektiva påföljder mot felande personer.
Idag läser jag om hur Lunds universitets ekonomiförvaltning betalat en blufffaktura på 360.000 kronor. Fakturan kom från någon som utger sig för att vara ett amerikanskt företag som levererat medicinsk utrustning till någon institution vid universitetet.
Uppenbarligen har kontrollen var kraftigt undermålig. Det rör sig ju inte om småbelopp! Hur systemet för attestering funkat – rättare sagt brustit – framgår inte. Däremot säger ekonomidirektören Filip Bengtsson – som det tycks med en axelryckning – om förbrytaren till Sydsvenskan:
– De har blivit otroligt vassa.
Jag tar mig för huvudet. Offentliga medel hanteras som snabba insatser på ett casino. Hej och hå! Hur ska det gå med en svensk nation som inte uppställer effektiva påföljder mot offentliga tjänstemän som slösar med skattebetalarnas (eller andra givares) pengar? Sverige blir ett åtlöje för utländska betraktare. Detta medan landets politiker slår sig för bröstet och tjatar om att vår nation är ett föredöme internationellt.
Tala om en svensk nationallögn!
Torsten Sandström
