Blog Image

______________________________

Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.

Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...

PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet. 

Stöd denna blogg!

MYCKET TACKSAM FÖR GÅVOR!

OBS! Nytt nummer för SWISH!

            +46733911882

 

 

Cirkus om bidrag för återvandring!

Uncategorised Posted on tor, maj 08, 2025 17:29:55

Häromdagen presenterades ett lagförslag om statsbidrag till invandrare som önskar återvandra till sitt hemland. Tidigare regler ändras till en mer genomarbetad lagstiftning. Behovet av regler förefaller stort, med tanke på att omfattande samhällskostnader kan minskas och sociala problem reduceras för såväl de berörda som det offentliga. Med tanke på bidragens höjd måste lagreformen vila på en kalkyl om att avsevärt större utgifter kan sparas in. I grunden är jag därför positiv till förslaget.

Men påtagliga problem finns. Förslaget omfattar enbart invandrare med uppehållstillstånd av skilda slag. Den stora del av nyanlända som beviljats medborgarskap ställs alltså utanför. Då många personer inom denna krets lever skuggliv på bidrag vore en öppning för bidrag rimlig. Lagens begränsning kan dock hänga samman med en annan surdeg, dvs rättsliga svårigheter att klippa av ett svenskt medborgarskap. Jag åter kommer senare till denna fråga nedan.

Nivån på bidragen kan tyckas hög, det rör sig om 350.000 kronor per enskild vuxen, 25.000 per barn samt ett maxtak på 600.000 kronor. Då utbetalningen ska ske i tre steg – ett före resan (1/5 av beviljat belopp) och resten 2-3 vid hemkomsten i ursprungslandet – anser jag att de föreslagna beloppen är rimliga. Men även rörande den första utbetalningen (inför hemfärden) finns en risk för att lagen kommer att slira. Den som kvitterat ut pengar men ändå stannar kvar blir nämligen återbetalningsskyldig – en statlig fordran som måste ses som högst osäker.

Min huvudinvändning mot förslaget rör just olika varianter av kringgåenden av lagstiftningen. Samhällsdebatten visar nämligen att nyanlända uppfattar det svenska samhället som naivt och som en storslagen generös bankomat. Jag tänker på hur fräcka individer satt missbruk av lagstiftningen om assistansbidrag i system. Det finns nämligen enligt min mening flera möjligheter att trixa med de föreslagna bidrag som betalts ut.

Enligt min åsikt gäller detta främst om bidragsmottagaren återvänder till Sverige. I och med att ett mottagande av bidrag inte klipper av gällande regler om rättigheter enligt utlänningslagen – utan enbart medför en plikt till återbetalning – försvinner en viktig kugge i ett effektivt system med bidrag för återvandring. Häri ligger en uppenbar risk för cirkus om lagförslaget ska sjösättas.

Det vore därför rimligt om lagstiftaren först försöker knäcka frågan om att medborgarskap respektive uppehållstillstånd ska upphöra för den som frivilligt mottagit ett bidrag för återvandring. Ett sådant upphörande bör med andra ord ses som ett ”avtal”. Jag inser att vänsterliberala uttolkare av reglerna om rätt för flyktingar blir upprörda. Godhetens apostlar i vårt land tycks nästan alltid benägna att ge utlänningar en extra chans, kosta vad det vill. Jag inser att ett införande av ett slopande av beviljat medborgarskap kan vara problematiskt rättsligt sett. Men att lagstiftaren inte ens förmår att ”avtalsvägen” (efter frivillig ansökan) klippa av ett uppehållstillstånd är typiskt.

Den vänsterliberala godheten – till och med i ytterlighetsfall – syns också i bestämmelsen om undantag från skyldighet att återbetala. Lagförslaget föreskriver nämligen: ”Om det finns särskilda skäl får Migrationsverket helt eller delvis efterge krav på återbetalning eller ränta… ” Märk att lagförslaget alltså inte ens vågar formulera bestämmelsen med ”synnerliga skäl som grund”! Ordvalet anser jag stötande.

Lagförslaget bjuder uppenbarligen in till ytterligare missbruk. Det bör kunna stävjas. Därför är det hög tid att klippa den extrema godhetens dagissnöre inom politiken: asylrätt för den som beviljats bidrag för återresa!

Torsten Sandström



En tysk läxa från Berlins horisont

Uncategorised Posted on tor, maj 08, 2025 08:46:20

Åter i Berlin sedan några dagar förvånas jag än en gång över hur en resa kan sätta fantasin igång. Trots att Berlin var rasera vid krigsslutet 1945 har den idogt byggts upp och på många ställen fått den skepnad den förr haft. Tänk bara på hur riksdagshuset och kungens slott (Stadtschloss med rötter från 1400-talet) återställts i modernt skick! Tyskarna underhåller sitt stadsmuseum och jag gör vågen.

På så vis blir Berlin en skön saga och en plats att vandra och drömma i. En känsla uppstår om att stiga in i en historiebok. Bara en stund på torget framför Humboldtuniversitet blir en färd tillbaka genom seklerna. Här har såväl berömda böcker tänkts ut och bränts upp (av Hitler). Parader och operor har bidragit till kulturell turbulens. Lokalernas öppenhet för allmänhetens tillträde vittnar om hur också den tyska demokratin restaurerats.

Man får sig med andra ord också en politisk tankeställare som bara den är värd resan. I måndags avtackades premiärminister Olaf Scholtz. På TV sändes under kvällen en militärparad med fackeltåg till hans ära. En socialdemokrat som genom sin koalitionsregering – med bla de gröna – försatt nationen i politisk och ekonomisk förlamning hedrades alltså med långvarigt stöveltramp!

Samtidigt skapar nationens fokus på upprustning paradoxalt nog ett genuint hopp. Den nya koalitionens ledning är besluten att försvara Tyskland – och Europa – mot rysk expansionism. Detta sker på en plats där Sovjetunionen för bara 35 år sedan bakom murar höll en stor del av befolkningen inspärrad genom Moskvas krigsmakt!

Historiens växlingar präglar alltså mina drömmar i dagens Berlin. Givetvis funderar jag över den ideologiska och rättsliga Brandmur som dominerar den politiska diskussionen i dagens Tyskland. Går det att rättfärdiga den politiska klappjakt som pågår mot AfD – Alternativ för Deutschland – som i dagarna blivit nationens största parti med 26% i en opinionsundersökning? Det talas om extrem högerpolitik. Samtidigt som partiledaren är en välutbildad, lesbisk och karismatisk kvinna, alltså utan traditionell auktoritär framtoning. Demokrati innebär som bekant att alla ska ha rätt att framföra sin åsikt.

Men i Tyskland är förstås AfD:s ”rysslandsvänliga” inställning djupt problematisk. Kompromiss Putin förespråkas av AfD rörande kriget i Ukraina. Partiets maktbas finns i det gamla DDR. Och den historiska rädslan för ett maktövertagande i Hitlers stil har inte blivit mindre genom Donald Trumps kramande av Putin.

Koalitionsregeringen Merz´ framtid är osäker. Ett tjugotal ledamöter från de ingående partierna röstade i ett första steg i riksdagen mot Merz! Trots att nationen uppenbarligen lärt sin läxa verkar Tyskland inte kunna frigöra sig från sitt förflutna.

En vandring i Berlin blir på så vis en dagspolitisk drömfärd. Staden är sedan mer än 150 år ett centrum av Europas historia på gott och ont. Spåren av det gamla junkerväldet syns ännu. Men också en längtan efter medborgerlig frihet. Min bok i tysk grammatik talade om att den som gör en resa har något att berätta. Även på så vis kan en trist tysk läxa samtidigt inspirera en kulturell och politisk färd.

Torsten Sandström



Created with Visual Composer