Igår var det som (kanske) är bekant första maj. Såväl sossar som kommunister går numera i glesa led. Det är kvinnor som anslår takten: ropen skalla, bidrag till alla! Ständigt ska andra betala för vänsterns kvinnliga vänner. Inte ens krig i Europa manar till försiktighet med propåer om skattehöjningar. Vanliga människor – och välbärgade – ska stå för bidragspengarna då vänsterns partier fiskar efter röstköp.
Det är slående hur sossar och kommunister utvecklats tilt ett parti för bidragstagarna. Jag har inget mot offentliga stöd till riktigt utsatta och sjuka. Men få svenskar tillhör denna grupp. Däremot är gänget självvalt arbetslösa stor, delvis beroende på att ett liv på bidrag tycks bättre.
Det är sannerligen nya tider då arbetare inte längre dominerar S-partiet – merparten röstar borgerligt för en förnuftig behandling av dem som jobbar och betalar skatt. Nästan alla svenskar vill se ett välfärdssamhälle, men att kraven måste öka för folk (som kan) att försörja sig själva. Nu är det i stället invandrare och feministers intressen som styr via de röd-gröna i regeringsställning. Nu vill dessa partier åter ta makten över landet.
Vänsterns idé om klasskamp – arbetare mot kapitalister – har fått en helt ny vinkling. I bilder från gårdagens glesa demonstrationer dominerar kvinnor. Och ropen på nya bidrag skallar. På så vis är Sverige inte längre en lycklig framtidsnation. De som betalar mest skatt hånas. Och ropen på bidrag hörs från dem som främst jobbar inom offentlig sektor till löner med låg statsskatt eller ingen alls.
Tyvärr verkar det alltså som Sveriges storhetstid är över. Skäll hörs mot konservativ politik. Men de som ropar högst framför minsann inga krav för framtidens goda samhälle. Inga nya strukturer lanseras för att lösa tjugotalet politiska surdegar. Man vill få mer gratispengar från staten! Där ställer politiker snabbt upp, alltså de som ständigt utfärdar löften om fler bidrag.
På så vis har vänstern gjort röstköpen till sin främsta affärsidé. Som ett inslag i en politisk palett – mot påtaglig misär – är offentligt stöd naturligt. Men som dominerande lösning för kortsiktiga röstköp är politiken förödande. Det rör sig helt enkelt om vänsterpopulism. Detta är tabu att säga eller skriva. Majoriteten svenska journalister röstarn nämligen röd-grönt. Legosoldaterna på SR/SVT vet sannerligen hur slipstenen ska dras. Jag frågar igen: är Sverige ett framtidsland?
Torsten Sandström
