SvD har den 30/3 en lång och kvällstidningsmässig intervju med Åsa Linderborg, en högt uppsatt journalist på Aftonbladet. Populism och inställsamma ordalag med viss koppling till hennes nuvarande make och monarkin. I fokus står hennes relation till det svenska kungahuset. Rubriken anger tonen:

Jag blev kall – vet drottningen vem jag är?

Läsaren anar vilken åsiktsjorunlaistisk smörja det är fråga om, allt i en stil som liknar Hänt i veckan. Det enda intressanta är varför SvD publicerar ett sådant söndagsreportage. Man tror kanske att en läsarkrets med monarkister gillar detta. Kanske är det så, även i och med en flerfaldig kändisvinkling.

För mig är det fråga om den vanliga vänstervridningen som härjar svenska medier – tyvärr även SvD. Då passar en röding som Åsa Linderborg förstås väl i bilden. Socialism, monarki, feminism och kändisskap – och vips ser vi den vanliga modellen för att vrida Sverige i den riktning som majoriteten av nationen journalister önskar: vänsterut.

För SvD är utvecklingen särskilt trist. Tillsammans med DN har tidningen varit ett vapen för kvalitetsjournalistik. Nu har båda fallit i den grop som de egna medarbetarna grävt. Fördjupade och kritiska reportage gör idag andra medier, såväl gamla (exv GP och Axess) som nya digitala i stil med Kvartal, Det goda samhället och Bulletin.

Förr var det en heder att arbeta som journalist. Idag är det snart en syssla som hånas. En god journalist är inte en jonglör utan en oberoende kritiker och rapportör. Det gäller att med förnuft och saklighet närma sig sitt ämne. Det gör varken SvD:s journalist i detta fall eller Åsa Linderborg för den delen.

Torsten Sandström