Mitt husorgan The Economist hamnar normalt rätt i sina skriverier om Världens politik och ekonomi. Faktarika och kritiska analyser är tidningen signum.
Den 15/ 3 presenterar tidningen en ny bok av Kenneth Roth, en kämpe för Human right, närmast i min smak. Han har under trettio år varit ledare för HRW, Humans Rights Watch. Annars lever denna typ av folkrättsjurister i vårt land normalt i höga elfenbenstorn, böneminareter, från vilka de läser flummiga folkrättsliga regler för ett folk som inte förstår vad saken gäller. Man anar dock att det rör sig om en ny religion.
Roth är kritisk mot denna typ av testuggare. Det är inte de basala teserna han är emot. Utan teoretiserandet utan kontakt med vanliga människors syn på allvarliga skeenden i Världen. Vi har på sistone fått se hur jurister fördömer Israels krig i Palestina. Förvisso har alltför många civila dödats. Men kriget har orsakats att skamlig terror från Hamas som ännu håller oskyldiga civila israeler som gisslan. Tolkningen av krigets lagar är inte enkel. Anklagelser mot Israel utan fördömanden av palestinska folkets undfallenhet mot ärkeskurken Hamas är därför något förkastligt. Självsäkra dogmatiker bör alltså tänka om och följa Roth i spåren.
The Economist menar att Roth på så vis framför berättigad kritik mot progressiva västerlänningar, som anses ha förlorat sitt sunda förnuft. . The Economist menar att en grupp av dem pratar självgott strunt. Låt mig citera:
Others talk self-righteous guff. Mr Roth recalls an adviser urging how to campaign against “structural racism, patriarchy and classism embedded in the design of Western public-health systems”. Such rhetoric is likely to repel “the moveable middle”—the people campaigners need to win over. Far better to focus on things that more or less everyone agrees are wrong, such as torture.
Det är ord och inga visor om den självgodhet som karaktäriserar vänsterliberalismen i väst. Enligt min mening är även vårt land svår utsatt av detta syndrom. Lagstiftaren här excellerar nämligen i mängder av interna regler till skydd för åtskilliga intressen som man borde låta parterna själva försöka att driva kampanjer om, exv i allsköns identitetsfrågor, avseende psykisk hälsa, strukturtänk, jämlikhet, kön, sexualitet, minoritetsfrågor, kulturintressen osv. Och inte minst hålla armlängds avstånd till överdrifter vid tolkningen av folkrättens svepande principer.
Torsten Sandström
