Svenska politiker lever i sina bubblor. I stället för att metodiskt beta av landets många och stora strukturproblem – bostäderna, arbetsrätten, skolan, vårdbryåkratin osv – satsar såväl vänster- som högerpolitiker på otaliga småfrågor. Förvisso pågår viktigt arbete med försvaret och den egenimporterade våldsbrottligheten (till följd av massinvandring), men mycket återstår att göra på de breda problemområden som krisat i åratal.

Jag får en känsla av att politikerna i stället för att rulla tummarna försöker hitta på tidsfördriv inom politiken. Bara för att få tiden att gå och ge ett sken av aktivitet. En sosse i riksdagen ägnar exv dagarna åt att via Chat GPT skriva frågor till landets ministrar (som de måste svara på). Mannen lär ha passerat hundratalet. Vidare ger en högerpolitiker i riksdagen järnet åt att byta namn på Arlanda till Alfred Nobels Flygplats.

Vad är det för galenskap? Ser personerna inga viktigare ämnen för att förändra Sverige? I så fall kan de lika gärna åka hem och lägga sig. Det som sker är ett tydligt tecken på en politisk klass som är övermätt och oförmögen att se vad som är politiskt tokigt i landet. En form av idisslande.

Att göra namnet på en flygplats till en hjärtefråga talar sitt tydliga språk. Det är fråga om att via dynamitkungens prispengar skryta om den svenska nationens storhet. Samt att försöka skapa bilden av Sverige som en kunskapsnation. Detta sker samtidigt som svenska skolor brottas med kolossala problem, i stil med brist på kunskaper, centrala prov, betyg och ordning. På så vis framstår flygplatsens namn som en verklighetsflykt.

”Arlanda” duger bra. Om inte ”Nödlanda” ger en bättre bild av dagens svenska politiker.

Torsten Sandström