Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.
Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...
PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.
Som kritiker av svensk skräpkultur är jag glad över den distans – via dold kritik – som tidningen trots allt visar till ”nöjes”-världen! Om inte lustmord, så ändå ett steg i den riktningen…
På SvD debatt idag skriver Niclas Berggren, docent i nationalekonomi, en text mot Trumps tullpolitik. Denna kritik kan jag instämma i. Men det beklagliga är att halva texten är en kärleksförklaring till globalismen. För min del är ett internationellt ideal om friare handel nämligen något helt annat än oreserverade påstående om nyttan av globalism.
Berggren pläderar bla för följande punkter (således utan direkt anknytning till Trumps tullar):
Ökad globalisering med ökad tolerans.
Ökad globalisering medför ökad social tillit.
På ett allmänt plan – nu alltså oavsett Trumps politik – tror jag att det ofta kan ligga en del sanning i de två påståendena. Men vad som skett i verklighetens Sverige talar starkt mot de två punkterna. Inte har de senaste tio årens massinvandring – omkring 1 miljon nyanlända – medfört varken ökad tolerans eller tillit. Tvärtom talar många svenskar om invandringen som en viktig problemfaktor. Bara det blodiga våldet i Sveriges städer har en rimlig förklaring i en inflyttning där integration saknats. Detta oavsett de generella forskarord som Berggren hänvisar till.
Berggren resonerar därefter synnerligen kort om ett tredje problem – populismens nutida framväxt – som han i ett andetag tillbakavisar:
3. Ökad globalisering förklarar inte populismens framfart.
Men det är ju här globalismens idé, enligt min åsikt, tydligast syns i det nutida Sverige. Vänsterliberaler har i åratal pläderat för öppna gränser. Detta har medfört ofantliga skattekostnader för folket, som i sin tur även haft många andra vardagsproblem att brottas med, rörande jobb, bostäder, skolor, ekonomi osv. Denna oro måste vara en rimlig förklaring till den högerpopulism Berggren är besatt av. Han tycks inte kännas vid någon vänsterpopulism, där i och för sig ett oinskränkt hyllande av globalism är typisk.
Det är därför enkelt att förstå varför SvD publicerar detta svaga debattinlägg. SvD är en vänsteblaska. Inte officiellt förstås, men i sin praktik (frånsett ledarsidan). Berggrens text är närmast en politisk inlaga till stöd för den oinskränkta globalism som Sverige nu lider effekterna av.
Dessutom bevisar texten tyvärr ännu ett fenomen. Berggren jobbar på en privat inrättning för näringslivsforskning. På den kanten hade man förväntat sig en tydlig rågång mellan ekonomisk handelspolit, dvs tullar, å ena sidan och å den andra breda sociologiska spekulationer om tolerans och tillit. Berggren sjunger alltså med i den vänsterkör som socialdemokratin under mer än hundra år byggt så stark att den på scenen exekverar en nationalsång.