Att svenska klankriminella enrolleras som mördare i Danmark upprör förstås danska politiker och det danska folket. Dvd att sluga danska banditledare beställer svenska mördare. Hur hanteras detta av en sosseminister, Ardalan Shekarabi (i regeringen 2014-22)? I DN säger han i augusti förra året:
”Det är danska kriminella som utnyttjar svenska barn”
Klart är att danska folket vet att egna kriminella beställer lejda mördare. Men Shekarabis uttalande visar på hur en människa – som i åratal impregnerats av politisk trosvisshet – blivit oförmögen att resonera sakligt och förnuftigt. På så vis skjuter han skuld från sig och sitt parti. Hans vänsterliberala syn är att svenska klanmedlemmar är offer för ett svenskt samhälle, som inte förmår ta hand om sina ungdomar. Det egna partiets eget ansvar förminskas så långt att skulden för beställningsmorden helt enkelt vräks över på danska beställare.
Under hans långa tid i S-regeringar har Shekarabi och hans parti visat en katastrofal passivitet. Man har undvikit att genom lagstiftningsåtgärder försöka stoppa den blodiga våldsutvecklingen som partiets misslyckade integration av massinvandring skapat under de senaste tio åren. Passiviteten beror alltså på en helt felaktig analys där den faktiska verkligheten ignorerats och anpassats till S-partiets ideologiska bild av våldet.
Den enormt produktiva amerikanska ekonomen och filosofen Thomas Sowell har i sin bok ”The Vision of the Anointed ”(1995) skickligt beskrivit hur en isolerad politisk självsyn systematiskt skapar en felaktig verklighetsanalys i det amerikanska samhället under hans tid. Våldsmän anses som offer för samhällets verklighet. Med en sådan samhällsbild blir Shekarabi naturligt nog en frihetsapostel i de egna leden. Och än värre kommer hans uppgift som politisk ledare att konsekvent leda honom vilse.
Jag menar att Sowells tankar förklarar den nutida vänsterliberalismens oförmåga att driva politik. Det rör sig förstås inte bara om socialdemokratin utan även de partier rörelsens samverkar med, varför vänsterliberalism på så vis blir en någotsånär rimlig etikett. Även det nuvarande L-partiet i den svenska regeringen omfattas, där för övrigt också andra ministrar hänger på gärdsgården, inte minst dem från KD. Godhetsvisionen stärker de troendes självsyn som apostlar för det rätta. Sowell talar om att de anser sig krönta. Och den som är korad är normalt fast i sin övertygelse.
Sowells åsikt är att ”de krönta” uppträder på liknande vis i olika politiska ämnesområden. De bortser från fakta och väljer svepande förskönande utgångspunkter vid problemlösningen. Jämlikhet är en viktig sådan princip: vacker men alltför trubbig för effektiv hantering av problem. I Sverige har vi sett hur jämlikheten har används som verktyg, med resultat att den svenska skolan förlorat greppet om hur kunskaper normalt inhämtas, dvs genom krav respektive belönande betyg. Därför ser vi en svensk skola i kris. Liknande analys kan ske av andra politikområden.
De krönta kan inte övertygas av släppa sina slappa verktyg. De är nämligen trosvissa. Om de drabbas av motvind så blundar de eller skiftar tyngdpunkt till andra lika flummiga samhällsmål. På så vis är de korade svåra att besegra. De är faktaresistenta.
Sveriges elände är att politiker, medier, forskare, byråkrater och många andra tillhör de kröntas grupp. Därför är denna text en dyster profetia.
Torsten Sandström
