Vänsters journalister saknar sans då det gäller att predika individualismens välsignelser. Budskapet är gör som du vill om du tror att din lycka ökar. Att våga höja rösten och be människor ta det lugnt kommer inte på fråga. Även om jag är luttrad höjer jag varje dag ögonbrynen över allt tal om fristil utan tanke på konsekvente för andra, barn, partnern, släkten och det offentliga som ofta tv ingas slanta upp för att få det egotrippade kalaset att flyta.
Häromdagen (30/1) var det en mindre rubrik på förstasidan i SvD som fångade mitt intresse. Så här lyder dagens predikotext:
Separation kan leda till ökad jämställdhet
Som bekant är ordet ”jämställdhet” det svenska samhällets mantra nummer ett. Liksom ”hållbarhet” kan det föreskrivas som bot för alla skeenden i samhället. Ett ord – och så slag med trollstaven – anses förvandla allt ont till gott.
Att en jämställd parterrelation är bra vill jag inte bestrida. Men att testa skilsmässa i hopp om jämställdhet tycks vanskligt. Rejäla samtal med hårda bud verkar vara lösningen. Men att barnen riskerar få en käftsmäll påverkar inte flåsiga predikanter från landets journalistseminarier. Nej, man kör bara pang på: testa en skilsmässa! För vänsterns feminister är det särskilt lockande att slå ut äktenskapet som samlevnadsform. Fria relationer – helst samkönade – står högt på agendan.
I min ungdom föreskrev den svenska giftermålsbalken ”lång och varaktig söndring” som grund för äktenskapsskillnad. Lagen konservativa ordval var talande, måhända i överkant, särskilt vid en nutida läsning. Men tanken var att undvika lättvindiga och förhastade beslut. Så blev också effekten som bidrog till eftertanke och försiktighet. Dessa två ideal gäller än idag. Men inte i svenska gammelmedier! Där gäller PK samt hej-och-hå.
Torsten Sandström
