Socialisten Katrin Kielos har som bekant fått jobb på SvD – av alla tidningar! Det säger allt om redaktionsledningens sympatier. Det verkar som om de vill infria vänsters budskap. I dagens tidning kan man nämligen läsa följande rubrik:
Tumskruvarna dras åt på de rika i London
Det rör sig om brittiska Labours nya skatt mot förmögna icke medborgare. Tanken är att håva in 30 miljarder till statskassan. Men hur skattesubjekten ifråga reagerar vet förstås ingen. Betalning är en möjlighet. Alternativt kan de sälja sina lägenheter och flytta någon annan stans och liksom idag då och då åka till London men bo på hotell. Klasslagstiftning gillar nämligen bara socialister, ifall den drabbar andra än medlemmar av deras egen politiska klass.
Det mest intressanta är att SvD publicerar en artikel med sådan rubrik. Tanken är att fånga vänsterläsare som gillar kielostänk. Alltså dem som sätter sprätt på sina pengar. Sådana behöver inte oroa sig för skatter mot ”rikisar” i bostäder od.
Men de behövde fundera något över hur entreprenadskap ska lockas fram i ett samhälle. Vinster och pengar på hög är viktiga attraktioner. Dessutom heder, dvs att slippa påhopp pga av deras framgångar. Många betalar ju redan höga skatter på uttag i lön och vinstutdelning. Också genom skatt på konsumtion av varor och tjänster. Och särskilt Storbittanien behöver incitament till förnyelse av näringslivet. Att genom specialskatter håna ”rikisar” och locka dem att strunta i London eller UK är ingen bra idé för förnyelse av önationen. Det är vänsterpopulism.
Det sista sagda visar vilken inriktning SvD har valt på senare år – bortsett från ledarsidan och några till. Inte heller SvD:s allmänpolitiska linje i spalterna ligger således i tiden. Missnöjet mot det politiska etablissemanget är stort i vårt land hos krafter till höger om mitten. Den nya svenska regeringen försöker städa något efter åtta år med sossevälde (inkl de gröna talibanerna). Men SvD:s journalister gör vad de kan för att Sverige ska marschera fortsatt baklänges mot branten. Så måste deras klasskamp förstås.
Torsten Sandström
