Jag följer GP på nätet. Tidningen har en öppen linje med kritisk att skeenden lokalt, i Sverige och Världen. Ungefär som kvalitetspressen fungerade förr. Det rör sig om en liberalism av klassiskt märke som alltså är fri från PK, woke och allt det andra som så tydlig numera tynger pressen i Stockholm och Malmö.
Ledarsidan är klart bäst i Sverige. Dessutom är den öppen för alla läsare. SvD håller god klass, men chefen där, Lifvendahl, är ett sänke i sin vilja att mångordig undvika de heta frågorna på ett vis så att opinionen bäddas in om den ens funnits, Däremot är GP konsekvent rakt på. Även en gammal sossepolitiker från Götet ges ibland plats i öppenhetens goda anda.
Varför har det blivit så? Min knapphändiga analys bygger på att ägarna av pressen – såsom Bonniers och Schibsted – är alltför svaga eller bara ser till pengarna och mediasamhällets affärslogik. Därför låter man journalisterna styra och ställa med sina egna röd-gröna åsikter. Alltså ungefär samma sak som vi ser på SR/SVT. Genom många journalistutbildningar – som Palme och hans partikamrater format – traskar svenska journalister – med få undantag – i samma takt.
Ensidigheten kommer att bli Sveriges öde. Om inte olika åsikter bryts i en öppen diskussion kommer Sveriges position i världen att förminskas. Planernas enda lösning innebär utarmning. Och den svenska ekonomin går därmed också åt skogen. Vi ser redan skadeverkningar av att alla ägg läggs i hållbarhetens korg. Mer av samma slag är att vänta. Tyvärr. Ty det är självförvållat av landets politiker, som för närvarande använder skattemedel för att stötta gammelmedierna.
På så vis blir GP ett ljus i mörkret. Tack för det!
Torsten Sandström
