DN:s Björn Wiman skriver om valrörelsen i USA, Trump och Musk den 20/10. Han är visserligen kulturchef på tidningen, men det hindrar honom som bekant inte att torgföra sina politiska åsikter. De har blivit hans signum. Nu skriver han med en vink åt valutgången:
Vår tids tragedi är den bottenlösa dumheten
Visst kan man kritisera Trumps person. Jag ogillar som bekant han framtoning och vad den säger om hans karaktär. En annan sak är hans politik, som vunnit folkets bifall valet. Han är i grunden en kritiker av västerlandets vänsterliberalism. Hans kritik är burdus och ibland brutal. Men han väljer denna metod för att han önskar nå fram medialt bland en journalistår som hånar och jagar honom. Av valets utgång att döma har han lyckats. Det är demokrati.
Men Trump och hans politik framställs i medierna som ett hot mot demokratin. Det är knappast vad vi kan se. Han framstår mer som en stenhård sakpolitiker som vill få saker snabbt uträttade. Alltså motsatsen till vänsterliberalismens drömmare som i decennier sagt sig vilja lösa rader av politiska surdegar som ännu kvarstår olösta. Även valet av Elon Musk pekar på en koncentration på snabb förändring. De frågor som de två i valrörelsen lyft rubbar inte demokratin. Såväl tullar, tyglande av krig, hårt beskuren statsbyråkrati är något som faller det amerikanska folket på läppen. Inte är detta odemokratiska teser! Det är inte säkert att det blir bra, men vi har å andra sidan i vårt land bara under de senaste tio åren sett hur mycket sannerligen gått snett (milt talat). Att delar av USA-eliten får sin nattsömn förstörd – och journalister få raka svar på tal – ser jag inte som ett hot mot demokratin.
Därför vill jag gärna tolka Wimans rubrik som en självkritik, dvs en svaghet han av en slump avslöjar. Hans framfart i DN är nämligen bottenlöst dum. Allt blir vänsterpolitik.
Torsten Sandström
