Är det någon som minns Åsa Regnér. Förmodligen inte. Men en påminnelse är kanske bra. Ty hon kan sägas symbolisera nutidens vänsterliberala nonsenspolitiker. Alltså den elit jag så ofta skriver om och som består av politiker som strör rosa dunster i folkets ögon.
Av en händelse såg jag häromdagen en idoliserande intervju med Regnér på SVT Go´ kväll den 22/11. Regnér är alltså en sosse, en före detta jämställdhetsminister som snabbt gjort en resa i den politiska klassens tjänst. Hennes ambition i SVT-drapan var att visa hur en tjej från arbetarklassen kan komma upp sig och göra stor nytta för folket.
Vad hon verkligen uträttat blev förstås obesvarat. Men mer feminism var antagligen meningen bakom hennes ord om många möten med välklädda damer. Tiden som jämställdhetsminister blev kort, ty hon ville göra karriär och hamnade snart på ett jobb i New York som chef för FN:s kvinnoorganisation. Som storfinansiär av FN och helylle-kramare av organisationen har Sverige förstås första tjinget på payback ifall nationens ledning vill bli av med ministrar och ge dem välbetalda jobb (som förstås är befriade från skatt, men ger rätt till god pension). I SVT kunde vi se bilder på en ytterst modemedveten Regnér göra just ingenting. Men hon påpekade förstås ändå att jobbet på FN var tungt så hon endast han äta i FN:s cafeteria. Den publik som inte redan stängt av teven tyckte säkert innerligt synd om Regnér, men förstod att hon var en självuppoffrande natur utan baktankar om sin egen välfärd.
Varför hon slutat på FN framstår som oklart. Nu jobbade hon som chef för svenska Rädda Barnen. Storslagna och ytterst välmenande insatser kan man tänka. Än en gång uppgifter som finansieras av vanliga människor genom deras arbete.
Min poäng är att vi i Regnér ser en typisk klättrare inom den politiska klassen. Ett tuvhoppare mellan väl betalda kvasipositioner. Och ständiga med munnen full av ord om den stora nytta och godhet som personen ifråga säger sig vilja göra.
Tyvärr är det personer av detta slag som gör att svenska folket numera tvekar inför den svenska demokratin. Det positiva är kanske att man reagerar genom att rösta för politiker som mer än Regnér kan tillvarata det svenska folkets intressen. Vägen går inte över jämställdhet och feminism. Inte heller över budskap om att frälsa världen. Det finns nämligen ett otal strukturella surdegar inom den svenska politiken. Dom lämnar alltså Regnér och hennes kollegor inom den politiska klassen olösta. Hon sysslar med glassiga stickspår i den politiska klassens anda. En elit som hånar rörelser på internet som vill se en faktabaserad realpolitik och ogillar flummiga drömmar av många de slag.
Torsten Sandström
