Med stor medial bevakning lanserar S-partiet ett förslag till nytt partiprogram. En fräck Magdalena Anderson ber inte om ursäkt för en misslyckat politik under sin långa tid i en S-regering. Hon klistrar bara in den politik som hon tidigare hånat i det program som partiet föreslås.
Punkt ett: från mycket generös invandringspolitik till en som kallas ”stram”. Punkt 2: från att programmet över huvud taget inte har nämnt kriminalitet till att i allmänna ordalag peka ut ett antal problem med invandring. Partiet har med andra ord bytt fot i flera frågor där Andersson länge varit fel ute.
Man säger sig gå till val med ett förnyat S-parti. Enligt min åsikt räcker det inte med att ändra ord i ett partiprogram. Deras verklighetsuppfattning är den gamla: att tycka synd om invandrare och klankriminella – att se dem som offer.
Att byta partiprogram som om inget hänt är otillständigt. S-partiet har länge stenhårt hånat SD och oppositionen för deras kritik mot öppna gränser. Särskilt Stefan Löfven har mångordigt bitit sig fast vid öppenheten. Och partiet har skriat mot SD och brunsmetat partiet gång efter annan. Man har påstått att SD splittrar nationen. Nu driver man i stort sett SD:s politik.
Det duger inte med att bara ändra ett partiprogram efter år av splittring mot dem som fört den politik man nu köper. Här krävs en ursäkt. Den som splittrat är ju faktisk Andersson själv och hennes parti. Men S-partiet ursäktar sig aldrig. Likt dåtidens sovjetpampar – och nutidens Putin – menar man sig i varje tidsskede ha fört en korrekt politik.
Vad betyder orden i S-partiets program? Inte mycket. Frågan om monarkins avskaffande finns kvar att läsa. Men den skrattades bort av Andersson. Så vad talar för att partiet avser byta fot rörande invandring och kriminalitet som man verkligen kramat? Nej, detta är bara en affisch inför kommande val. Vi kommer fortsatt att få se vänsterliberal drömpolitik som i verkligheten visar sig ställa till med elände. Sanna mina ord!
Torsten Sandström
