Idag har Mattias Svensson skrivit en bra ledare där han kraftigt kritiserar brittiska Oxfam, ett företag inom välgörenhetsindustrin. Saken rör en rapport från multinationella Oxfam som kraftig kritiserar den svenska Tidöregeringens skattepolitik. Alltså samma kritik som den svenska vänster nyss drivit då man skriat om ”sänkta skatter för rika”. Oxfam rankar Sveriges skattepolitik som orättvis och långt sämre än massor av angivna förtryckarregimer i Afrika och på annat håll. Att Svenssons ledare innebär berättigad kritik är självklart.
Men nu kommer farsen. Längre ned i dagens SvD, i näringslivsbilagan, läser jag till min häpnad (tyvärr börjar jag bli van) att Oxfams rapport kort presenteras i en text från TT , material som tidningen köper in – vanligtvis i dussintals fall per dag – och använder för att fylla spalterna. Nu hörs vänstersången tydligt:
Sverige rasar i ranking om ekonomisk jämlikhet – skatter ”gynnar de rikaste”
Det vi ser är ännu ett exempel på tidnings förfall. Journalister och redigerar gör som man vill. Tidningens officiella roll som moderat rapportör vänds till motsatsen. Ledarsidan blir alltmer isolerad i sin sakliga hållning. På andra sidor härjar nämligen vänsterliberala skribenter vilt.
Den nya chefredaktören Lisa Irenius är lika svag som sina närmaste företrädare. Eller så har hon valt ett kamikaze-uppdrag. Hela havet stormar och SvD störtbombar. Min tes stöds av morgondagens tidning kommer att ge utrymme för två sk komiker – i en gemensam relation. De ska ge stolliga råd till läsekretsen om hur samlivet ska hållas igång. En av dem heter Jonatan Unge – seriositetens bottenpunkt. Han verkar inte ens att klara av sig själv. Rubriken lyder:
”Det enda som lindrade var att ligga med andra”
Nu får Irenius som hon vill. Fakta ersätts med åsikter och trams. Min kritik om tidningens utveckling till blaska för allehanda märkliga idéer besannas med andra ord.
Torsten Sandström
