Såg du partiledardebatten på SVT igår? Jag gjorde det. Inte blev jag klokare. SVT:s journalister förstör som vanligt tillställningen. Genom att ständigt lägga sig i samtalet. Okej för att vissa ämnen stakas ut från programledningen. Men den detaljstyrning som sk oberoendet journalister sysslar med är bedrövlig. Som vanligt går den ut över de partier som inte är röd-gröna.
De röd-gröna tilläts alltså spinna på temat att regeringen sänker skatten för högavlönade. Flertalet får i själva verket sänkt skatt. Och då marginalskatten ska sänkas får självklart de som redan betalar mycket mer än andra större sänkningar, men betalar ändå skatter som vida överstiger de rödgröna väljare. Och via mer jobb finansieras sannolikt reformen med råge!
Debatten blev alltså den vanliga från de röd-grönas sida. Skrin mot de välbärgade! Väljare skulle som vanligt köpas med nya bidrag. Skrianden om elpriser, men inte ett ord om egen nedläggning av tre kärnkraftverk. Klagan över kriminalitet trots att de röd-gröna i huvudsak själva varit passiva i åtta år vid makten och då tyckt synd om kriminella ungdomar.
Jag tycker Tidöregeringen gjorde så gott man kunde med så populistiska motståndare. Värst var förstås den förvirrade pratmaskinen från kommunisterna, dvs V-partiet. Ord direkt från politbyrån. Hon försökte leva upp till rollen som Lenins efterträdare , knallhatten, på svenska botten. Inga egna fel medges, men andras är oändliga. Hänsynslöst snackande alltså. Med gott stöd från programledarna.
Annars framstod Magdalena Andersson som en partiledare utan idéer eller framtid. Hennes minspel och ord kännetecknar en person levt större delen av sitt liv i sossarnas drömvärld. Hon är impregnerad av tron om det egna partiets storhet och funktion som svensk färdledare inom politiken. Ständigt miner som dömer ut andras sakliga inlägg. Vid minst två tillfällen förklarades motståndare i debatten som ”ovärdiga”. Personargument är hennes hemmaplan. Själv är hon förstås korad att leda Sveriges fortsatta färd utför. Hon svamlar på i brist på annan politik än utlovande av bidrag eller klagan över elände som hennes parti orsakat eller i vart fall underlåtit att fixa under många år vid makten. Problemet för S-partiet är att alternativa ledare saknas – de är nämligen ännu värre. Vilket säger en hel del om situationen inom sossarnas elitklick.
Torsten Sandström
