I en bokanmälan i SvD idag skriver Björn Werner en text som är ett sammelsurium av påståenden av olika slag. Han har läst Ann Applebaums bok om dagens förtryckarregimer, ”Autokrati AB”. Rubriken lyder:

Anne Applebaum vågar inte skylla på kapitalismen

Werner vill inbilla läsarna att diktaturerna i Ryssland och Kina är skapelser av ”nyliberaler” och kapitalism. Dessa två fenomen – menar han – har utropat kommunismens och död och den liberala kapitalismen som segrare. Han hänvisar till ett uttalande av filosofen Francis Fukuyama som 1992 alltså skrivit att kampen är över i och med att Sovjetunionen gått under. Men redan 1993 har Samuel Huntington, genom klassikern ”Civilisationernas kamp”, tillbakavisat idén om ”historiens slut”. Kampen fortsätter som bekant mellan det demokratiska västerlandet och ett antal auktoritära/muslimska nationella komplex. Demokratins väst har alltså inte segrat, utan bekämpas av bla Ryssland, Kina och muslimska stater. Detta vet förstås Appelbaum. Men inte Werner, som det förefaller.

I Werner yrvakna text – Civilisationernas kamp tycks honom okänd – ska en bov utses. Och det är kapitalismen. Och med den slänger han – utan att nämna det – även demokratin i slasken. Ty det är ”nyliberaler” (i det kapitalistiska västerlandet antar jag han menar) som i Werners värld är skurken till framgångarna för autokratiernas regimer. Alltså de makter som Applebaums bok handlar om.

Som läsare av mina ord inser du genast hur Werners logik och begrepp slirar. ”Kapitalismen” är givetvis en metod för varuproduktion. ”Nyliberaler” är demokrater – men begreppet säger i övrigt ingenting – ty liberaler tillhör antingen en vänstergrupp eller en marknadsliberal skola. Werners ord ”nyliberal” pekar mest på den förra som bygger på Keynes och statlig (även global) styrning av ekonomin av politiker i den stil vi ser i dagens Europa. Den marknadsliberala varianten är däremot äldre och knyter an till Milton Friedman och Friedrich Hayek samt politiker av typen Margret Thatcher och Ronald Reagan. Båda varianterna använder frihet som slagord gentemot socialism och värre. Och båda baseras på såväl kapitalism och demokrati. Men den senare marknadsvarianten har tydliga rötter i människans fria val och skepsis mot staten (som den förra omfamnar).

Vad Werner menar med nyliberalism förblir alltså en gåta. Och hur kapitalismen berett vägen för civilisationerna i Ryssland, Kina och i det muslimska bältet framgår inte heller. Att produktion bedrivs framgångsrikt i Kina beror främst på passivitet – eller ett mått av anpassning – från de auktoritära krafterna där. Även i Ryssland haltar kapitalismen pga företagsägarnas begränsande frihet att förvalta sitt kapital och sin frihet. På så vis skapar Werner en synnerligen oklar bild. Detta på grund av att han vill jaga skurkar genom att svänga sig med begrepp som han inte behärskar. Men att det är vänsterns agenda han förespråkar är klart som korvspad.

Som prenumerant på SvD frestas mitt tålamod till de yttersta. Nyligen har SvD nämligen enrollerat en lika flummig skribent, nämligen Katrin Kielos. Idag presenterar hon en skröna i SvD:s ekonomidel (!), som utåt handlar om pandor, men innerst om något närmast ofattbart. Allt tyvärr i samma klass som DN:s Alex Schulman eller Hanna Hellqvist.

Tillsammans bidrar alla fyra till faktajournalistikens svanesång. Mediasamhället begår harakiri.

Torsten Sandström