Häromveckan öppnades Riksdagen efter ett tre månaders uppehåll för semester. Att döma av resultaten som åstadkommits tycks vilan vara alltför lång och onödig. Den måste bero på den politiska klassens intressen.
Öppningen firades i den statliga radiokanalen (förtäckt som skattefinanansierat företag, SR ) med en morgonintervju med talmannen Anderas Norlén. Denne skolgosse med överdrivet självförtroende överraskade ingen genom sina uttalanden. Han berättade självgott om ceremonielet, dvs om kyrka, dresskod, kungligheter, festtal, luncher mm. Allt som traditionen kräver med andra ord. Ett upplägg som passar som hand i handske för den typ av konservativa jag har svårt för.
Enligt min åsikt (och mina bloggar) har den svenska demokratin uppenbara problem. Det rör sig om rader av strukturfrågor som i åratal förblivit olösta, inom skolan, vården, bostadsmarknaden, rörande arbete och löner (inte minst låglöner för okvalificerade), försvaret och så förstås kriminalitet & invandring. Men om detta talade inte Norlén alls. Hans roll verkade vara att sopa problem under mattan och förgylla Riksdag och demokrati. Så agerar en person som hanterar ytans frågor, dvs verklighetens förgyllning.
Att inte ens i bisats tala om rådande problem och reformbehov är ett tecken på svensk politisk sjuka. Konservativ förgyllning är något beklämmande. Tyvärr har detta alltid haft en plats inom Moderaterna. Jag minns med fasa ett uttalande av Fredrik Reinfeldt om att han ville se sitta parti som statsbärande. Alltså som en betongklump påminnande om Socialdemokartin. Fy sjutton säger jag. En livlös så kallad demokrati som vegeterar! Inte undra på att ytliga personer som Norlén utses till talmän! Att ge ut andras gamla dikter i en bok är bara ett bevis på drömmar tillbaka i tiden.
Jag är – efter många vedermödor – snart klar med en bok om Ceremonimästare. Jag hoppas få den publicerad på något vis. Ritualer, symboler och myter har genom årtusenden stått i centrum för världens eliters styre. Givetvis är ritualer något naturligt, vid rätt tillfälle och i rätt mängd. Den som ser och hör Norlén i farten förstår vad som händer då ritualerna löper amok.
Jag tror alltså inte att riter kan slopas – de har även goda sidor – vid glädje och sorg. Men de kan sannerligen ges en modern och förnuftig form. Då det gäller politik alltså ett mer ödmjukt samtal med folket! Den politiska klassen måste nämligen skingras – alltså utsättas för rotation – så att folket ges större politiskt svängrum. Målet är mer svensk demokrati.
Torsten Sandström