Tove Lifvendahls ledare den 25/8 bevisar hennes ideologiska låsning. Det handlar om tioårsminnet av Fredrik Reinfeldts ord till svenska folket om att öppna sina hjärtan inför en pågående islamsk våg av invandring från Mellanöstern. Livendahls tes är:
Det var inte intentionen som felade i Fredrik Reinfeldts famösa tal, utan bristen på politiska förslag att backa upp den med.
Jag undrar: vilka förslag skulle kunna stoppa skadorna pga en storskalig muslimsk inflyttning? Två miljoner nyanlända på 20 år klarar inte en nation med enbart omkring fyra gånger så många inhemska medborgare. Bostäder och skolplatser saknas. Bidragen drabbar skattebetalarna. Och brotten sänker nationen och skapar otrygghet för vanliga människor. Grattis Reinfeldt och Lifvendahl !
Lifvendahl resonerar som den politiska klassen vant sig att göra. Samhället ska klara allt, precis som krig drabbat landet! Teorin övertrumfar verkligheten. Genom hej-och-hå och fantastiska visioner ska allt bli bra. Till bilden hör att hon som partigängare modell M måste rädda Reinfeldt. Trots att det renhåriga vore att beklaga hans misstag.
Reinfeldt – och även den vänster som tryckt på – har helt enkelt gjort bort sig. Det fanns en möjlighet att följa SD, som konsekvent varnat för invandring och – kan man säga – nu fått rätt. Detta inte för att SD-partiet är bra, utan för att man i den aktuella frågan råkat ha haft rätt. Man har sett problemet och varnat för en olösbar risk.
En god politik måste baseras på fakta och åter fakta. Även nationer med mer än tio gånger så många infödda som vårt land har drabbats av stora problem på grund av en intensiv invandring. Vi har sett det USA – glöm inte den italienska maffian – och i exv Frankrike och Storbritannien.
Reinfeld skulle inte ha bett folk öppna sina hjärtan. Han borde i stället ha anslutit sig till SD politik om minskad invandring. Han missade det tåget. Och förstörde på så vis kapitalt sitt rykte som reformator av Sverige. Osis Fredrik! Du valde fel väg.
Detta vill inte Lifvendahl erkänna. Hon är så fast i sina politiska drömmar att hon vandrar som ett spöke genom dimmorna. Och i SvD:s spalter predikar hon ett budskap som redan visat sig misslyckat. Med andra ord att en ”god” vilja är huvudsaken.
Torsten Sandström