DN Idag erbjuder som vanligt en bedrövlig blandning av nyheter och strunt. Vad som är vilket är svårt att se, ty journalisternas politiska åsikter präglar ständigt reportagens innehåll. Här en rubrik:
”Min adopterade brorson mår dåligt – hur ska jag hjälpa honom?”
En annan i samma anda:
Olga Ravn: ”Som barn trodde jag att jag var en häxa”
Vilken glädje har rubrikerna för läsekretsen? Citaten är ingen slump. DN vill tala om för läsarna att människan håller på att bli galen. Eller med dagens begreppsbildning: psykiskt sjuk.
Ett känt medialt fenomen är att ju oftare en liknande berättelse upprepas desto större genomslagskraft får den. Ungefär som reklamens budskap alltså. Detta vet förstås DN och svenska mediers redaktioner. Men man driver en vänsterliberal linje om att samhället, dvs vänsterns politik, är den enda fräsningen. Det är samhället som gjort folket sjuka – så lyder den officiella dogmatiken – och staten ska i sin tur lyckas med att frälsa människor från ondo. Detta tror den politiska eliten. Då samhället förstås inte lyckas måste än större doser av politik och mediala skräckvisioner till.
Enligt min mening är bevisningen om sambandet mellan orsak och verkan synnerligen skralt. Att samhället är orsaken måste sägas vara mycket oklart. Mer talar för att individen tillåtits börja tänka på ett avvikande och skadligt vis. Förr menade man att få människor var själsligt sjuka (frånsett allvarliga psykoser) och att tendenser till självömkan, strul och fånerier skulle motverkas . Vederbörande skulle förmås att tänka på annat och inrikta sig på vettiga saker som studier eller arbete. Men så är det inte längre. Idag bekräftas avvikande beteenden och de diagnosticeras.
Effekten har blivit den tsunami av diagnoser och mediala rapporter vi ser numera. Ångesten stegras för var dag. Att elitens politiker stämmer in i hysterin är ytterligare ett tecken på förfall. I Ludvig Holbergs 1700-talskomedi ”Jeppe på berget” anklagades Jeppe av omgivningen (hustrun Nille) för superi. Men sensmoralen var att det var Nilles fel och inte samhällets. Ingen frågade varför Jeppe söp, men alla kände till svaret (Nille). Orsak och verkan förklarades genom individernas ansvar.
Så är det förstås även i dagens verklighet. Fånerier av det slag som DN:s rubriker ger uttryck för beror främst på att journalister tror på dem. Därför prövar ingen den gamla metoden att be personerna skärpa sig och försöka tänka på nytt.
Torsten Sandström