En gammal juristkollega till mig mottog för åtskilliga år sedan följande snubba av en skånsk tulltjänsteman då han försökte att via Öresund bära iland en back med gott och prisvärt danskt öl: har du din egen lag? Frågan är i dessa dagar minst lika befogad.
Som bekant tar sig aktivister av olika slag egen rätt. Nationens jungfruhelgon S:t Greta stoppar trafiken för en påstådd akut klimatkris. Och sensationssökaren Kerstin Ekis Ekman stör en lugn proisraelisk demonstration i Malmö och blir bortförd av polisen. Alltså två kvinnor som båda utnyttjar medierna för att driva politik och odla roller som kändisar. De vill inte erkänna andras rätt – enligt svensk lagstiftning – utan anser sig veta bäst. Att strunta i andra och respektlöst ta sig rätt ger dem en kick. De spottar med andra ord majoritetssamhället rakt i ansiktet. Det är förstås mycket värre än att i distraktion från färjan (?) bära in en back välsmakande öl till Sverige tullfritt.
Väl på plats i Skåne kan jag inte glömma demonstranterna i Lundagård som även de tar sig egen rätt och agerar i strid mot lagen. Dvs åtgärder som de själva anser berättigade på grund av Israels krig mot terroristerna inom Hamas. De bär palestinska flaggor och symboler, men säger inte ett knäpp om Hamas´ muslimska terrorister som dödar, våldtar och håller civila som gisslan samt utnyttjar Gazas civilbefolkning som sköldar. Typiskt nog försvaras demonstranterna i Lund av två personer, Karin Zackari och Anna Lundberg, som säger sig forska inom mänskliga rättigheter. Enögdhet och lagbrott blir en del av vardagens svenska politik. Deras ord är rena dårpippin.
En intressant fråga är vad det är som skapar monster av det politiska aktivistslag jag nyss nämnt. Med minnen från 1960-talets Lund tror jag att en del av svaret är det som gett lundahistorikern Håkan Arvidsson titeln till den läsvärda boken ”Vi som visste allt ”(Bokförlaget Atlantis, 2008). Det handlar om – oftast unga människor – som nyfrälsta är övertygade om att de har svar på livets gåtor. Just frälsningen ger dem en särskild kraft att ställa sig själva i centrum samt ikläda sig skygglappar. Och budskapet blir förstås svart-vitt. De är nämligen säkra på att försvara den rätta tron. Här saknas således sunt tvivel.
Men det finns en annan typ av aktivism som blivit mer framträdande sedan 1960-talet, dvs framfarten av mediesamhällets aktörer och de tillrättalagda teser som de presenterar. Flertalet journalister befinner sig på den vänstra sidan av politiken och predikar marxismens svart-vita budskap om kampen mellan förtryckta och förtryckare. De kvinnor jag ovan nämnt vet mycket väl hur radio, teve och press fungerar. Därför utnyttjas medierna som megafoner för vänsteraktivism. På redaktionerna häckar nämligen åtskilliga av deras åsiktsvänner.
Aktivisterna vet – liksom min vän smugglaren av öl – att de lutar sig mot egen lag. De vet också att medierna kommer att hylla dem i politiska frågor. De utnyttjar alltså medierna så att poliserna ibland ger dem en undfallande specialbehandling samt i vetskap om att brottsmålsdomare inte i spalterna vill framstå som auktoritära. Inte minst vet de att en stor grupp vänsterliberala politiker gärna bidrar till att upphöja dem till stjärnor och kändisar.
I mina bloggar är jag allvarligt kritisk mot mediernas Sverige. Jag anser att vänsterns tolkningsföreträde måste stoppas för demokratins skull. Tyvärr har Göran Hägglunds statliga utredning om svensk public service blivit ett magplask. Han har misslyckats att ta ställning till det svenska samhällsproblem jag ofta skriver om. Hägglund lever alltså inte upp till rollen som företrädare för ”verklighetens folk” (från 20099 då han önskade kritisera den politiska vänstereliten. Public service är idag en fast bas för den elit som tror sig veta allt. Bara bilden eller rösten av Göran Greider eller Erica Bjerström får mig att se rött. Det är medier och politiker som krattar manegen för de aktivistmonster jag nu talar om. Personer som driver sin egen lag.
Därför gäller det för medborgarna att stå upp mot de aktivister som fungerar som den svenska demokratins dödgrävare. Ordet rättssamhälle är inte bara en tom gest. Lan ska med lag byggas! Det är en av flera förutsättningar för ett demokratiskt Sverige! Det gäller att låta spillrorna av verklighetens folk bestämma det politiska samtalet i öppenhetens riktning.
Torsten Sandström
