Skolskjutningen i Helsingfors är givetvis ännu en tragedi. Oskyldiga skolkamrater dödas av en person som känner sig mobbad eller på annat vis missnöjd med sin skola. I medierna framställs det inträffade som något ofattbart. Såsom en slumpvis snedtändning från en ung mans sida.
Märk min markering av könet på gärningsmannen. Det är nämligen ett av flera spår till dådet, tecken som kan förklara varför det skett. I mina ögon finns alltså en förklaring som är rimligt logisk och möjlig att med politiska verktyg angripa.
Det finns flera förklaringar som tillsammans kan göra dådet möjligt att förstå. Unga killar sysslar i stor utsträckning med dataspel. En stor del av deras vakna tid tillbringas framför något att de stora datoriserade spelprogrammen i sitt med Counterstrike. Alltså våld och död. Ofta vet föräldrar inte vad de sysslar med, utan är mest nöjda med att de är hemma och knappar på tangentborden. På skärmen dödar den unge minst 20 figurer per timme. Det är rena kriget som utspelas i pojkrummet eller på datorn. Kanske inget blod eller dödsskrik, men personer likvideras hursomhelst i en tämligen naturtrogen datamiljö på löpande band. Alltså avlivas figurer som beskrivs som motståndare. Att ”döda” dem är helt enkelt spelets regler. Rätt handlat med andra ord. Ett sätt att vinna framgång och att lösa fiktiva problem. En duktig spelar kan dessutom tjäna stora pengar.
Många unga och välbegåvade människor med starka familjerelationer inser att det bara är ett skuggspel de ser på dataskärmen, en lek som inte betyder något i verkligheten. För majoriteten är det ingen fara att ”döda” på skärmen. Men vilsna ungdomar – med få framgångar i skolan och bland kamraterna – dras naturligt nog enkelt med i spelprogrammet. Genom upprepningen blir det en livsstil för en kille på glid från samhälle och verklighet. Dödandet framstår som nästan verkligt. Då skolan för denne krisar och kompisarna framstår som mobbare (vilket de kanske faktiskt är i några fall) så agerar den unge mannen enligt de rutiner han lärt sig framför dataskärmen. Han fixar ett riktigt vapen och dödar dem på ett vis som han tidigare framför dataskärmen uppfattat som oblodigt och riktigt hemma.
I mina texter intar det nutida mediesamhället en central position. Min kritik är hård. Jag menar alltså att de affärsföretag – och konstruktörer – som tillhandahåller dessa livsfarliga spel bär ett stort ansvar. Ansvariga är förstås också nationella politiker som utan att ingripa låter denna onödiga och för enskilda män farliga verksamhet fortgå. Statliga pengar bidrar till och med till spelutveckling! Spelen är för övrigt inte nyttiga för någon egentligen, annat än säljarföretagen. Bättre alternativa fritidssysslor finns det gott om (som inte är skadliga, jfr unga tjejers fritidsintressen av olika slag). Massmedierna som rapporterar om dessa grymma spel såsom vore de hej och skoj bär förstås också sin del av skulden.
Mediernas tystnad om den teori jag lanserar är en del av problematiken. Liberala journalister till vänster tenderar att negligera mediernas skapande av samhällsfientliga ideal. Varje dag deltar de ju press, radio och teve i byggandet av olika farliga drömmar för folket i stil med kriminaldramer som är proppfulla med våld och blod. Att medierna i fler år skapat en till samhället fientlig ung tjej som Greta Tunberg är för mig uppenbart. Utan medierna hade hon inte varit något. Men medial hjälp öppnas tyvärr alla dörrar för henne. Hon ser sig själv som sanningssägare i alla ämnen. Men på senare tid har hon visat sin rätta ull. Demokrati är inget för henne. Hon gör som hon själv vill – ”upplyst” som hon är av FN-chefen i egen ”hög” person och han gälla skrikande om ständigt stegrade hot.
Nu ställer jag en tillspetsad fråga. Kan inte den unge skytten i Finland sägas agera enligt Gretas självvalda, men ytterst flummiga, ideal eller egoism då det gäller politiken? Båda är förblindande. Och deras aktioner är samhällsfientliga. Skillnaden i våldsanvändning – och stoppande av trafik – är självklart jättestor. Men nu talar jag om principer. Den självvalda övertygelsen baserad på indoktrinering är i grunden i grova drag densamma.
Det intressanta är hur två ungas handlingar speglas i svenska medier på helt olika vis. Killen beskrivs som en psykiskt darrig vettvilling. Och Greta framställs som ett trosvisst helgon. Även om den ene är en våldsman så agerar båda samhällsstridigt. Det vi ser är en politisk logik i ett samhällsdrama som ständigt utspelas på mediernas scen. Den ene framställs som dödlig. Den andre som befriare. Det är som sagt mediesamhällets logik vi ser. I vänsterns samhälle finns nämligen bara skurkar eller hjältar.
Därför måste mediernas samhälle nagelfaras. Det leder dag efter dag människor vilse. Bakom spelet agerar redaktioner och smarta företagare. Public service hänger som vanligt förstås på.
Torsten Sandström
