Idag såg i Bulletin idag (11/4) ett foto på de två ledarna för det som kallas Folklistan. Till vänster den vanliga modedockan Skyttdedal. Till höger Robinsonjanne. Så långt inget märkvärdigare än själva alliansen mellan personerna.
Emanuelsson framtoning väcker mitt intresse. Han ser mer ut som en hippie eller festprisse som av naturliga skäl tvingas spendera mycken tid på ett gym. När jag tittar närmare på bilden förstärks mitt intryck av honom något. På hans vänsterhands ovansida – nedanför en guldklocka som stämmer med mina fördomar om Robinson – har en handgranat av ananas-typ tatuerats.
Tatueringar är förstås vanliga i nutiden. Dock kanske inte så ofta hos svenska politiker. Men fråga måste ändå uppstå om vilket ideal som en handgranat avspeglar? Och i vilken mån det passar sig för en svensk politiker att hylla ett vapen som väcker tanken om alla sprängningar som sker i nutidens Sverige genom klanernas gäng.
I förlängningen uppstår alltså fråga om vad Emanuelsson vill åstadkomma inom svensk politik. Den vitsiga svarar en explosion. Handgranaten har kanske inte någon betydelse för bärarens målsättningar. Men den ger ändå upphov till berättigad tvekan om förtroendet för Emanuelssons och hans politiska rörelse. Det är en fråga om mannens karaktär.
Torsten Sandström
