Tsunamin av identitetspolitik flödar som bekant över Sverige. Tidningar som nästan upphört att publicera kvalificerade nyhetsreportage hoppar på strömmen av navelskådande rapporter. Det gör man gärna. Ty på så vis spar medierna pengar. Det nya modet kräver nämligen inga förkunskaper eller erfarenheter. Det är nämligen bara att tycka till med inte tjo och tjim. På så vis blir rapporteringen billig i ordets alla betydelser.
Sydsvenskan, som tillhör Bonniers affärskoncern, är ledande i denna trista omställning. Vad sägs om följande rubrik som tycks vilja utvidga hbtq-vågen:
Alla vill vara poly – så blev flersamma relationer mainstream
Tanken är uppenbarligen att ”alla” vill vara polyamorösa, dvs önskar fortlöpande hålla igång flera sexpartners. Ena dagen X , andra dagen Y, sedan Z osv. Det tog ett tag innan jag – i min enfald – lyckade förstå vad rubriken ville säga. Men nu har jag alltså knäckt koden ”poly”. Och för att få det hela att se märkvärdigare kryddas texten förstås med en onödig anglicism. Så här hade kanske en välutbildad reporter från förr skrivit:
Alla vill ha flera sexpartners – därför har det blivit vanligt
Men ändå blir det snömos och gissningar. Bara påståendet om att ”alla” önskar ett sådant sexliv är tidstypiskt. Alltså ett påstående helt taget från luften. Ett uttalande som är värdigt en kvällstidning på jakt efter smaskiga sensationer. Dessutom blir texten högst motsägelsefull. Ordet alla står i konflikt med medelvägen.
Vad är det för slags människor som är anställda på dagens massmedier? Under 1800-talets utbyggnad av det amerikanska järnvägsnätet – med många svindlerier och konkurser – sägs det att ”järnvägsdirektör” blev en nedsättande benämning. Nu är det alltså dags att håna ”journalister”.
Torsten Sandström
