Det är inte ofta jag förmedlar goda nyheter. Men nu gäller det. Sydsvenskan meddelar den 21/2 en riktig härlig nyhet:
Färre unga kallar sig feminister: ”Chockerande”
Kanske har ungdomar förstått vad äldre generationers kvinnor inte hajat avseende vad politiken gäller. Dvs att samhället behöver jämställdhet mellan könen, inte kamp och ovetenskaplig strukturtänk. Länge, med ett uppsving sedan 1990-talet, har dåligt genomtänkta slagord om ett nutida påstått patriarkat kommit att ersätta ett nödvändigt samtal om hur män och kvinnor ska umgås i samhället på ett någotsånär likvärdigt vis – förstås inom ramen för våra delvis olika biologiska förutsättningar. Feminismen är en vänsterrörelse med revolutionära mål: nämligen att ”krossa patriarkatet” (precis som det ännu existerade enligt åldriga skräckbilder).
Givetvis is finns en hel del att göra. Men bland framtidsmålen måste enligt min mening utpekas syftet att motverka feminismen som sådan. Det är nämligen en totalitär rörelse som vill vinna allt, dvs kvinnligt ”herravälde” om uttrycket tillåts. Rörelsens framfart ställer till med betydande skador för det svenska samhället. Kvinnor som satsat på karriär genom flörtar med manliga makthavare och hamnat i deras sängar har genom #Me too getts möjlighet att vid domstol ta ut hämnd för självförvållade skador. Allvarligare är antagligen den feministiska kunskapssyn som av staten upphöjts till vetenskap och fått politiker att springa benen av sig. Universitet och andra myndigheter är fullproppade med feminismens lakejer. Och näringslivet har också satsat på inkvotering av ”rätt kön” för att slippa bråk. Sammanlagt har resultatet av kvoteringen knappast lett till påtagliga framgångar för samhälle och affärsliv. Men rader av mindre kompetenta har genom kvotering fått höga jobb.
Feminismens propaganda har idag delvis ersatts av en annan ovetenskaplig frälsningsrörelse: klimatskräckens. Det är också något mycket negativt. Rop på frälsning får ofta dåliga effekter.
Därför blir jag till min förvåning glad att läsa Sydsvenskan på nätet. Men det typiska tillägget ”chockerande” säger förstås mycket om den pågående mediala cirkus som torgför feminismens budskap. Ilskan är typisk för en tidning, som i allmänhet hamnar helt politiskt fel i nutidens politik. Att det beror på fördomar är helt klart. Feminismens är en fördomsfull rörelse, alltså med helt felaktig verklighetsanalys och mål.
Torsten Sandström