I Malmö är förvirringen stor om vad ”heder” betyder. I vanligt språk är det ett positivt laddat ord, som många öskar eftersträva. Men i det svenska samhället och i medierna är det något man ska hata. Förvirringen är förstås stor, men närmast självvald. Sakfrågan avser det våld som de invandrande klanerna utövar i vårt land och på annat håll. Så här märklig är rubriken i Sydsvenskan den 21/2:
Socialdemokraterna om hedersförtrycket: ”Det har inget med heder att göra”
Orsaken är att S-ledningen i Malmö förklarat att olika könsroller som visas bland föräldrar (och barn) på Malmös invandrartäta förskolor inte sammanhänger med en våldsam klankultur.
Det är möjligt att det är så. Men knappast troligt. Hursomhelst är det stora problemet valet av ordet ”hedersvåld” eller – ännu dummare – att visst negativt beteende präglas av ”heder” (kort och dåligt). I mina bloggar förespråkar jag att ordet heder i dessa sammanhang skrotas och utbyts mot klankultur eller klanvåld. Då förstår nämligen nästan alla vad saken gäller.
Rubriken i Sydsvenskan visar att svenska journalister med hull och hår sväljer ett politiskt korrekt ordval, vilket gör en rubrik helt oläsbar, om den inte avkodas med vänsterns ordbok. Jag menar alltså att en fullständig revolution krävs inom svenska medier. Sluta med den trånga åsiktskorridorens korkade språk! Tala klartext!
Effekten av nyspråkets många vinklade begrepp har blivit att svenska folket tar avstånd från såväl medier som politik. En bred klyfta har uppstått mellan hunsade medborgare och eliten. Folket ser en sak och politiker och medier en annan. Inte undra på att ett förakt för politiker uppstår och att människor slutar följa gammelmedier. Melodifestivalen blir en tillflyktsplats för vilsna och bristfälligt skolade medborgare. Denna utveckling är logisk, men oroar mig mycket.
Torsten Sandström
