Det svenska parti som kallar sig Liberalerna är inte ett vanligt frihetligt parti på marknadens grund. Inte heller liknar det Folkpartiet som förvisso hyllade marknaden, men ofta befolkades av nykterister och kristna, alltså inte direkt frihetens apostlar. Numera rör det sig om vänsterliberalism där varje individ ska bejakas, oavsett hur personen uppträder. Den bakomliggande ideologin är strukturalismens. Två samhällspoler utpekas och L väljer alltid att backa upp den som rekryterar offer för samhällets struktur. I det fall jag nu skriver om är knarkaren offret och samhället förtryckare.
Liberalernas förslag beskrivs i SvD den 21/2 under denna märkliga rubrik:
L: Sverige bör tillåta brukarrum
Syftet är alltså att öppna upp samhället för knarkning under tillsyn – och hjälp – av vårdapparaten. Den usla rubriken skapar en bild av en slöjdsal eller ett allaktivitetshus. Brukare av många tusen slag lystrar. Men förslaget rör bara en minoritet av ”brukare”, närmare bestämt missbrukare. Personer som är på väg att knarka ihjäl sig ska uppenbarligen inte avvänjas, utan få hjälp med sitt fortsatta bruk, dvs missbruk. På en bild visas en mysig miljö upp från ett knarkarrum i Danmark. Det ser inbjudande ut!
Jag är förstås inte mot hjälp till överlevnad, dvs strikt avvänjning under kontroll. Men det måste ske i form av anti-bruk! Sådan är åtminstone den svenska lagstiftningen. Och jag tror att ett förbud är nödvändigt om man ser vad som händer i flera stater inom exv USA. Så därför menar jag att förslaget från L typiskt nog är dåligt.
Jag vänder mig som vanligt också mot SvD:s journalistik. Även här hyllas vänsterliberalismens teser. Det syns i den korkade rubriken som talar om ”brukarrum”. Vem fan vet vad det är? Om SvD skrivit ”knarkarrum” så hade läsarna bättre förstått vad saken gäller. Men då hade journalisterna på SvD tagit ställning mot vänstern tes om knarkarna som offer för samhällets oförstånd. Och offerkoftan är tyvärr en grundpelare i nutida svensk journalistik.
Torsten Sandström
