FN:s biståndsorganisation för Palestina och mellanöstern (UNRWA) är på allas läppar. Organisationen startades 1949 efter att Israel godkänts av FN som stat i regionen. Meningen var att stödja den palestinska befolkning som så att säga ”hamnat” i kläm. Idag är UNRWA:s budget omkring 16 miljarder kronor och USA är största bidragsgivare. Organisationen har omkring 13.000 anställda.
Det är ingen tvekan om att UNRWA sedan många år delvis vuxit samman med den politiska ledningen i Palestina, där Gaza har störst ekonomiska behov. Man kan säga att UNRWA är en navelsträng för Gaza om man ser till ekonomi, skolor och vård. Regionen är tätbefolkad med en hög tillväxt vad gäller människor att försörja. Alltså ett på många vis artificiellt samhälle som till stor del försörjs genom UNRWA.
Det stora problemet är att Hamas dominerar detta samhälle och uppenbarligen har ett kraftigt stöd av en utsatt och förtryckt befolkning där. Självklart har detta varit en utmaning för FN som ytterst står bakom UNRWA. Båda organisationerna måste ha varit medvetna om Hamas makt över samhället och även inflytande över UNRWA. Därför är det komiskt att höra att FN-chefen Guterres är ”förskräckt” över att höra att ett dussin anställda hos organisationen avskedats för att ha deltagit i terrorvåldet mot Israel. Det beräknas nämligen att 10% av UNRWA:s anställda har täta kontakter med Hamas. Många andra sympatiserar sannolikt med Hamas.
Meningen var som sagt att UNRWA skulle överbrygga problem med tillkomsten av en israelisk stat. I stället har UNRWA bidragit till en explosion av ett muslimskt folk som – instängt – inte kan försörja sig själv och är dödligt fientligt till Israel. Man kan klart påstå att FN:s stora byråkrati än en gång spelat sina kort eländigt. Hjälpen borde sedan länge ha villkorats med fredsvilja och frånvaro av terror. Kostymklädda bossar över UNRWA har låtit Hamas tränga sig in och delvis ta över.
Svenska medier stöder tyvärr närmast enhälligt UNRWA. Även kritiska röster säger att ett stopp för UNRWA innebär ökad nöd för en pressad befolkning. Det kan så vara. Men för det första ska inte Hamas tillåtas ha sina långa och sluga fingrar i hjälparbetet, vilket innebär att terrororganisationens egna intressen står främst. För det andra måste den palestinska befolkningen inse att det är hög tid att sluta hoppas på att terror ska vara lösningen.
Det gäller därför att satsa på ett palestinskt ledarskap som inte talar om heliga krig, inte är korrupt utan tvärtom vill bygga ett fredligt samhälle där islam är en privatsak. Alla inser svårigheterna med det sist sagda. Men det är en tänkbar väg till en tvåstatslösning, som kan förmå både nationen Israel och folket i Palestina att leva i fred som grannar.
För det palestinska folket är en ny regim alltså porten till framtida välstånd. Åtminstone en grundläggande förutsättning. Alltså måste UNRWA ersättas av andra organisationer, som är obefläckade av Hamas. FN måste avveckla UNRWA och låta ett konsortium av stater som är fientliga till Hamas bygga ett nytt fredligt, religiöst obundet och i bästa fall demokratiskt ledarskap i Palestina. PLO kan initialt vara en viktig byggsten, men måste reformeras och ersättas med förnuftiga unga ledare. Alltså personer som förmått lära sig av historien och insett att krig inte är en lösning i regionen.
Torsten Sandström
